Killar och tjejer. Leende landslag och buttra.
Framgångsrika eller utslagna.
Fiasko eller mandelskorpor?
Det kallas i Italien för biscotto, en välsmakande (mandel-)kaka som båda lagen bakar tillsammans för ett gott resultat.
Sverige och Portugal spelade 1-1 och båda är i semifinal. Ett gott resultat. En mandelkaka tycker Italien.
Efter Sveriges kvittering i 89:e minuten blev det fyra minuters tidsfördriv och Italien är väck från det EM där Sverige spelar semifinal mot Danmark på lördag.
Har vi inte alla sett spelare stå och lalla med bollen vid hörnflaggan under matchens sista fem?
Har vi inte alla sett italiensk, visserligen skickligt utförd, men ändå, maskning?
Har vi inte alla sett och hört om korruption och fixade matcher i Italien?
Det var nu Sverige och Portugal som inte spelade fotboll matchens sista fem minuter.
Oavgjort skickade båda lagen vidare till semifinal och oavgjort var det och oavgjort blev det.
So what?
Det var inte snyggt, det var inte sportsligt men det är så det går till. Och så hade hundra av hundra lag gjort i ett EM-slutspel. Eller i korpen. Inklusive Italiens alla bollspelare från Serie A och neråt.
Men jag tror inte för ett ögonblick att det fanns något slags överenskommelse att den babyfaceliknande Simon Tibbling skulle bli hjälte i det välregisserade slutet. Det kan bara italienare med sin Serie A-historik tro.
Det svenska U21-landslaget är, som Sanny Lindström brukar skriva på twitter, ”lätt att tycka om”.
På samma sätt som vi gillar JVM-hockeyn mellan jul och nyår tar vi till oss det här gänget.
Över 800 000 tittare såg andra halvlek i udda kanal 12 (där konstigt nog även semifinalen ska ligga). Hur många som såg den tjurigt inlåsta premiumsändningen på fyrans playkanal vet jag inte, men det var många där också.
Vi gillar det här laget.
Vi gillar den respektlösa inställningen, att allt är möjligt även om det bara är några få minuter kvar.
Vi gillar rocknroll-attityden och det sorglösa spelet som skapar fantastiska situationer i varje anfall. Det är en spikrak, rakt-på-mål-fotboll, matchens sista fyra minuter möjligen undantagna.
Och jag kan starkt gilla att det här laget dessutom är en bild av det nya Sverige, som får tretton procent av väljarkåren att gå bananas. Danmark i Prag på lördag kväll kommer att bli TV-fest och det kan bli en Baffo, en Milosevic, en Khalili en Zeneli, en Ishak eller en Hrgota som kan avgöra. Eller en Tibbling som ser ut som reklam för messmör. Alla tillsammans i samma landslag.
Forza biscotto!
###
Det leende landslaget. Så kallades en gång handbollens blågula företrädare.
Anledningen? Man lät journalisterna följa med halvvägs in i dambastun, sticka sina kameror rakt in i gurkburkens taktikgenomgångar och sitta med på spelarbänken under matcherna. Komma nära som det heter.
”Komma nära” ger ”bra TV”, trots att Mytoman-Max Grinndal är i farten. TV älskade det leende landslaget – och tittarna älskade handboll och TV4.
Win-win.
Klart det gav avtryck – och en positiv journalistik som fortfarande bär dam- och herrhandboll trots avsaknad av de stora profiler som fanns då.
Det svenska damlandslaget i fotboll hade alla förutsättningar att bli en värdig efterföljare, ett nytt leende landslag som fick folket att jubla.
Men det blev något annat. Något helt annat.
Det blev ett exempel på hur snabbt man kan rasera ett varumärke på väg att växa sig starkt.
Staben runt damlandslaget i fotboll gjorde ett grundligt självmål under VM-veckorna i Kanada. Det var inte bara det sportsliga som gick fullständigt i baklås och åt helvete. Även staben runt laget såg till att projektet effektivt kraschlandade i närmaste dike, anförda av en förbundskapten som redan innan turneringen i amerikanska medier mellan raderna berättade att hon såg sig om efter nytt jobb.
Jag vet ett och annat om att skapa bra och trovärdiga arbetsvillkor för journalister runt ett elitidrottslag. Varit där, gjort det.
Jag gjorde det under nästan femton år. Och under lika många år innan var jag sportjournalist på den andra sidan och jagade samma idrottslag, så jag kan med gott samvete säga att jag vet vad som krävs från båda håll för att kakan ska bli god och smakrik.
Uppdraget har såklart sina fallgropar, men det är inte raketforskning vi pratar om.
###
Det är en lika enkel som svår formel. Enkel att fästa på ett mediepolicypapper, svårare att genomföra i skarpt läge.
En tulpanros. Men absolut nödvändig om lag, klubbar och förbund vill nå utanför sina egna omklädningsrum eller skrivbord. Inte minst om man vill nå respekt och skaffa sig goda villkor för framtida satsningar genom kapitalstarka samarbetspartners i näringslivet. Partners som ser ett medialt värde i att synas tillsammans med lag, klubbar och förbund.
Tro mig, jag vet hur man gör, men av rapporterna från Kanada att döma har den svenska landslagsledningen kört i diket. Totalkrasch deluxe.
Märkligt minst sagt. För det är som sagt inte raketforskning eller hjärnkirurgi det handlar om. Det finns ett antal hörnstenar att bygga med.
Det gäller att a) se till att spelarna finns tillgängliga för media snabbt, ofta och länge, b) att se till att detta inte krockar med lagets förberedelser och målsättning och c) att aldrig ljuga.
Klart.
Görs det sedan med ett hyfsat gott humör, litet personkännedom om de inblandade parternas styrkor, svagheter och irritationströskel plus ett par stänk integritet så går det nästan att vara kamrat med både den egna lagledningen och media.
Hur detta ändå kunde gå så tokfel förstår jag inte.
###
Det finns ytterligare en punkt som dock är svårare att påverka och som har en roll i sammanhanget; det journalistiska egot. Om reportrar och experter i diverse soffor vid konstiga bord i förväg sagt att det ska bli succé och det istället blir fiasko är det inte journalistiken som står med brallorna nere.
Snabbt utses en syndabock. Det kan vara domare, motståndare, förbundskapten, vädret, gräset, maten, flyget, hotellet eller varför inte korrupta arrangörer/riggade lottningar. Eller kanske till och med mediahanteringen.
Jag glömde värmen eller kylan.
Stryk det som ej önskas.
Men där det ena laget smyger ut bakvägen och gör en symbolisk långnäsa till väntade journalister sitter det andra gänget, de unga grabbarna, på trottoarkanten och rappar skönt innanför huvtröjorna medan medias kameror registrerar rubbet – kolla in bilden från Aftobladet här intill.
Någon som behöver fundera över hur resultatet av den ekvationen ser ut i media?
Vem som är vinnare och vem som är tokloser?
Och det handlar inte ett dugg om genus här. Det handlar om sunt förnuft och tillgänglighet.
Tillgänglighet, Pia. Lärde du inte det i USA?
Damerna hade alla förutsättningar att skapa något bra för svensk damfotboll i detta mästerskap. Något som skulle gett eko från Kanada till Strandvallen i Mallbacken, något som skulle ge rubriker och väcka trötta gubbjournalister. Något som kunde lyfta sporten ytterligare och ge den ett leende landslag.
Det blev aldrig så. Det var aldrig ens nära.
Det såg inte ens ut som någon tyckte det var kul att vara där och vara med.
Herrlandslaget låser och stänger effektivt om sina största stjärnor, Erik Hamréns väst börjar bli trång och där han en gång dansade fram shining är han idag mest irriterad och stingslig när frågorna inte passar. Och damerna tar bakvägen för att slipa möta medierna.
Även om varken Hårde Hardy eller Pär Mårts var eller är några sång- och dansmän som skapat leende landslag, kan fotbollen lära mycket av hockeyn som i alla tider, både här hemma och i NHL, varit föregångare när det gällt öppenhet och tillgänglighet.
###
### Lycka till i draften Joel Eriksson Ek! Vi som sett grabben gå mellan isen och omklädningsrummet sedan han kunde gå vet att få jobbat hårdare och mer målmedvetet för att lyckas. Vet också att få är ödmjukare och lugna med uppståndelsen. Och att han hemifrån fått med sig en självklar ”stå-kvar-på-jorden-med-båda-fötterna”-mentalitet.
### Tre mot tre i sudden i NHL. Vad säger det om SHL-beslutet för ett år sedan och vad säger alla kritiker som ständigt pekar mot NHL som Den Stora Föregångaren?
### ”Expressen köper Aftonbladet”. Sådant finns bara i norska tidningar.
### Ska vi tippa förstarundan, någonstans plats 15 till 25 för Joel? I så fall Färjestads tredje förstarunda i NHL-draften sedan 2011 då Jonas Brodin gick som nummer tio (Minnesota) och Oscar Klefbom nummer 19 (Edmonton). Och räknar vi in Oliver Kylington är de fyra.
### Fast kanske är det bra att kvällsmedia får smaka på sin egen rewritinghysteri, där fel blir sant och ingen efteråt bryr sig om dementier.
### SHL gör om filmningsregeln så att spelare nu kan anmälas till disciplinnänmnden för diving, som det heter. Det tidigare, tandlösa, vapnet mot fotbollens farsot var helt verkningslöst. Det är bra. Personliga böter är en korrekt bestraffning; det är spelarna och inte laget som ska straffas.
### Det ska för övrigt bli intressant att se hur länge det dröjer innan fotbollen inför ett filmningsstraff. Behovet är, minst sagt, aningen större där.
### ”Mina tio öl-favoriter”. Glenn Hyséns krönikor i GT är…speciella.
### ”Med det nya reklamkonceptet kan vi på ett lustfyllt sätt kommunicera enkelheten hos gifflar,” Och på ett obegripligt sätt skulle reklambyrån kunnat tillägga. Skräp är skräp även i gyllne smarta reklamdosor. Även om det tänkts fram av coola ad:ar eller copywriters.
### Nu är den över oss igen, Allsången. Hemska tider. Till och med statsministrar sitter i spöregnet och lider för att plocka en poäng eller två.
### Almedalen börjar mer och mer att likna politikernas Bokmässa.
### Förnuftigt; DAB-radion skrotas. Den har redan kostat hysteriskt för mycket pengar.
### Dani M:s Nya Sverige, U21-landslagets (in-)officiella låt, är riktigt bra.
### Ernst är igång och programmet hann inte ens starta förrän surkommentarerna från (numera utflyttade) Hälleforsare satte igång, mest om den huvudlösa ekonomiska satsningen. Kom igen! Heja Ernst!
### Leon Bridges! Den just nu smartaste retrosoulen. Snyggt som bara den. Eller varför inte Elin Ruths utmärkta album.
### ”Den här jorden är så fet att man skulle vilja lägga den på tallriken och äta den”. Ernst språk är konst.
SE; En dokumentär om en märklig man, Evel Knievel och hans hopp med motorcykel (SvT Play) eller den sköna Tati-liknande kortfilmen Den Sjunde Hönan (SvTPlay). Och alltid Pang i Bygget.
LYSSNA; Från ett sensationellt bra Elin Ruth-album via gubbar som Justin Rutledge, Eliot Bronson och mullermännen Magnolia Electric och till soulsköna Leon Bridges. Min mix, kanske din. Bra Låtar 66.
LÄS; Jo Nesbös kort-deckare Blod På Snö. En snyggt hopsnickrad liten sak som blir sensationellt bra i ljudboksvariant där Plura läser.
Tack för att jag fick ta av er tid
Comments are closed.