Nähä, inte i år heller. Inget pris till varken Bob eller Alice.
Men väl till Svetlana Aleksijevitj. Äntligen – eller..?
Som jag förstod det stod det den här gången mellan Aleksijevitj, Haruki Murakami och kenyanen Ngugi wa Tiong´o. Inte helt lättillgängliga grejer, men alltid med kvalitetsstämpel. Dokumentärroman låter som ett språkligt felbygge men är i alla fall roligare än deckartsunamin som sköljer över oss.
Camilla Läckberg, Kepler, Buthler & Öhrlund, Hjorth & Rosenfeldt eller Roslund & Hellström. Inga personliga favoriter till något Nobelpris. Inte heller Lapidus, Nesbö, Lagercrantz eller Marklund.
Och verkligen inte Grisham, Child eller Baldacci.
Inte ens Mankell, GW eller Guillou.
Kvantitet är inte kvalitet. Swedish Crime blir inte bättre av att många gör det. Tvärtom.
Däremot kanske en Arnaldur Indridason, absolut en Denis Lehane och några få till. Men kan något så simpelt (och folkligt) som en rockpoet eller en deckarförfattare någonsin övertyga de lärde i Akademien?
Tveksamt. Mycket tveksamt. Högoddsare vore det.
Visst har svårighetsgraden på senare år mjukats upp med Lessing (2007) Tranströmer (2011) och Munro (2013), men jag ser never ever Dylan eller en postum Lennon få nåd inför Akademien. Gränsen går vid Stickans Polar Music Prize. Juryn där har ändå belönat både Emmylou, Bruce, Stewie – och Bob. Valet av Pink Floyd kan vi förbigå med tystnad. Även den juryn kan ha en dålig dag.
Men om vi kokar ner det till sista raden; handlar det inte till sist om tycke & smak – eller Snille & Smak som Akademien själva har som motto?
Kan man tävla i litteratur? Eller musik och konst för den delen?
Går det ens att jämföra?
Bra eller dåligt – vem bestämmer? Åsiktskorridoren? PK-maffian?
Vilka kriterier gäller i en division där alla stavar korrekt, placerar subjekt och predikat på rätt ställe och håller åtminstone hygglig meningsbyggnad?
Jag tycker såklart att Lasse Sigfridssons album är en förfärlig produkt jämfört med Gram Parsons två fantastiska 70-talsutgåvor innan han 27 år gammal pillertrillade och söp bort sitt liv i öknen vid Joshua Tree.
Eller att Läckberg på sin höjd skulle få koka kaffe åt Indridasson medan han skriver.
Jag tycker att både Byrds och Neil Young slår ut Lazze Ztefanz och Thomas Ledin varje dag i veckan.
Jag anser vidare att det går tio akvarellkluddare (minst) på en Lerin.
Men det får man väl inte säga i det här landet.
Kvantitet har aldrig varit kvalitet, det dog redan före Bert Karlssons tid när han översvämmade landet med stora kragsnibbar och förfärliga dansbandsskivor med VM i nasal ekosång. Bruksmusik för pardans på myggiga och muggiga utebanor eller i wunderbaumade Amazoner.
Men igen; personlig smak. Kanske för dig, aldrig i livet för mig.
###
Ser landstingets presskonferens i NWT:s direktweb och tänker att nu kommer raka, tydliga besked från de som är satta att sköta verksamheten. De ytterst ansvariga.
Nu, tänker jag, får vi veta hur minus ska bli plus. Fast kanske inte plus, men i alla fall ett mindre minus,
Jag var alltid en bokstavsman, lät andra göra siffrorna och tänkte att dugliga människor räknar bra så vården finns nog där för mig när jag behöver den bara jag med heder och samvete undertecknar och betalar min skatt.
Så trodde jag.
Några ansikten på skärmen känner jag igen från hockeysammanhang där vi stött på varandra. Bra och rejäla människor och möten med klarspråk. Jag har förhoppningar om att få besked.
All kommunikation handlar om tydlighet; att lämna ett korrekt och relevant budskap på ett sätt och med en innebörd som mottagaren förstår.
Men det är i min värld.
Här hör jag suboptimering, jag hör prehospital bedömningsresurs och jag (tror) att man vill bli ”färre företag i företaget” och att det betyder bättre samarbete och att alla inte behöver åka ambulans till akuten och att man kan använda nätet för att bli friskare.
Däremot säger man att man inte är färre nu utan fler, eller i alla fall lika många som 2013. Men att man måste bli färre nu så det blir som då. Vilken tröst det nu är för de vars jobb hänger på en skör tråd eller de som sliter ont för att upprätthålla en anständig verksamhet med krympande resurser.
Och för de som hoppas på ett besked om de har ett jobb eller inte.
Så tänker jag.
Och jag vet inte om det gör till eller från, eller sparar några pengar, att divisioner istället kallas områden. Att färre på något sätt ska ge mer till fler genom att cheferna blir färre.
Tror jag de menar.
Jag tänker att om jag, som har ett helt yrkeslivs erfarenhet att se igenom mumbojumbo och göra det svåra begripligt, ändå inte riktigt förstår, vem ska då begripa?
Stackars landstingsreportrar tänker jag och min aktning för dessa luttrade kvinnor och män stiger till svindlande höjder.
###
### Läser kloka saker emellanåt på Facebook. Som den här; ”Jag tycker inte folk ska dö, utan att säga till först. Man kan behöva träffa dem.”
### Världsishockeyhelgen för alla tjejer nu till helgen. Större än någonsin. Glädjande.
### Katter, hundar, maträtter – och nu; röda månar och gröna himlar. Sociala medier fylls av viktiga saker.
### Nytt album med Electric Light Orchestra. Varför?
### Jag blev ”FBK-profilen” i en rubrik. Lite kusligt när jag tänkte på ”Nöjesprofilen” – han som åkte in för ett gäng våldtäkter…
### De här grabbarna är grymma. Den med profilbilden på FB är ju ett kanontrick.
### Modo säger att Peter Andersson, domarbasen, är FBK:are, partisk och en gås. Förr var det jag, Sanny Lindström och Looben som var busarna. Alla är emot dom. Alltid. Nästan som i Luleå.
### I en annan rubrik skulle jag ”ta över” kommunikationen. Spännande hur det kan bli. Men kul såklart att man tror mig om storverk av det slaget.
### Första matchen för säsongen, första bytet, första nedsläpp – och pang. Calgary och Vancouver älskar verkligen inte varandra. Boxning efter två sekunder, den som kan sin NHL vet att det är tack för senast från fjolårets Stanley Cup-playoff och för decennier av rivalitet.
### Ge Bort Till Sport verkar vara en lysande idé. Och vem vill inte ha Wikegård & Sanny på jobbet en dag. In och buda på Tradera!
### ”För mekanistiska studier av DNA-reparation.” Jag tappade kemin i plugget långt innan dess – men grattis Thomas Lindahl, nobelpristagare i kemi.
### Modo gråter, ”Osten” bråkar och spelare efter spelare stängs av för fullständigt respektlösa huvudtacklingar. Allt är precis som vanligt i SHL.
# LÄS; I en tid när media blöder och framtiden ser svart ut; läs den här kolumnen av utmärkte skribenten Peter Kadhammar
# LÄS 2; The white man in that photo. Hyperintressant om den (bortglömde) tredje mannen på idrottsvärldens mest politiska prispall.
# LYSSNA; Har fastnat för Glen Hansard och hans höstmurriga lågprofilmusik, dels i eget namn dels med tjeckiskan Markéta Irglová i The Swell Season, Irländaren Hansard har skrivit musik till The Hunger Games och hade en (liten) roll i kultfilmen Commitments. Lyssna här.
# LYSSNA 2; Israel Nash (nu utan Gripka) har gjort ett nytt grymt bra album, Israel Nash´s Silver Season. Nio väl utvalda spår i en fantastiskt snyggt producerad ljudbild. Mycket Neil Young, litet Crosby och jättemycket sjuttiotalsstämning.
# SE; Drömmål är nog bara förnamnet. Ryan Lasch, Frölunda i CHL mot Ingolstadt.
# SE 2; Cyklisten som inte ger sig. Envis som en röd gris men man måste ge honom att han inte backar trots att smockan ligger i luften. Kolla själv
# SE 3; ”Heja Sverige”, TV4-serien. Mulle, Daniel, Mr Miyagi och de andra sköningarna. Snälla människor som gör och säger snälla saker.
Tack för att jag fick ta av er tid
Comments are closed.