Stålhård & godismjuk

Det fanns en tid när cyklarna var många.
De rullade dagligen, morgon, middag och kväll. Unikabox på pakethållaren och väska på styret.
Ett stabilt stålben då, nu är det mjukvara som gäller.

Det är ett tidens tecken.

Bruket med anor från 1700-talet monteras ner, avvecklas och människor får gå hem samtidigt som det svenska spelutvecklingsföretaget King, (Candy Crush, Farm Heroes), köps upp av den amerikanska jätten Activision Blizzard för 50 miljarder kronor.

Läs igen; Femtio. Miljarder. Kronor.

Det är nya tider nu.

Bruket var navet. Där satt kullagren.
Startsignalen och kvällen tjöt över bygden. Farsan jobbade där, brorsan och en farbror och även jag under en skitig sommar. Ett tufft test från en listig far som fick önskat resultat; en drivkraft att söka något annat utanför bruket.

Även om han aldrig sa det var det säkert det som var meningen med den där sommaren i smörjgropen där vi tvättade konsistensfett med fotogen ur rullbandens kullager och fan ta den som hängde vid stämpelklockan hem några minuter före.

En gång fanns där nästan 2 000 stolta stålverkare. Män med overall som tillverkade kvalitetsstål.
Familjeförsörjare. Skattebetalare. Villabyggare. Stolta kommuninnevånare.
Unga fick jobb, äldre hade trygga anställningar till pensionen.

Nu finns en bara en fjärdedel kvar och byns folk har den hårda vägen fått tugga i sig strukturomvandlingen, i styrelserum och projektgrupper bara ett ord bland andra men på bruket en fysisk realitet som betyder ont i magen för huslån, osäker framtid och kanske flytt.

Den första hammaren vid Helleforsen i Svartälven uppfördes redan 1784 och från 1821 drev familjen Heijkenskjöld Hellefors Silfwer- och Jernverk. Från 1864 hette det Hellefors Bruk.

Stålet var under århundraden ett stadigt och stabilt exportben.
På bruket var kvaliteten alltid usp:en, ett unikt försäljningsargument när det kom till att jämföra med billigt stål i massupplaga som andra tillverkade.

Men någonstans gick det snett. Investeringarna från de goda åren hamnade på andra ställen och i andra fickor än de som finansierade investeringar och teknikutveckling och bygdens stolthet monterades bokstavligen ner.
Bit för bit.

1957 köptes bruket av svenska SKF som blev finska Ovako och besluten flyttades allt längre bort.
Ägare kom och gick; Wargönkoncernen, Custos (SE-Banken), Billerud, SKF och på senare år Ovako.
Kris har man lärt sig leva med på byn, men det svider mer i magen för varje gång.
Den här gången är det blodigt allvar. Det är överlevnad som gäller.
Valsningen av stålet läggs ner, flyttas till Boxholm och Smedjebacken. Till en oljeeldad ugn som knappt ens når halvvägs till något som kan kallas miljöpolicy.

Men; en bruksorts sotdöd blir en annans bröd och överlevnad. Ytterligare 150 jobb försvinner och femhundra anställda blir, kanske, 350 kvar på Ovako i Hällefors.

Hårdtuggad verklighet på en ort som redan har det jobbigt. Nyss fanns där nästan tvåtusen anställda och det satt en bit stål från Hällefors i nästan varje lager som snurrade runt.

Valsverket, eller femhundranitton som det heter på bruket, kom till 1977, då när verksamheten blomstrade och fabriken växte ur kostymen och över till andra sidan vägen. Kronan på stålverket, framtiden var ljus.

Men nya tider slår hårt mot gamla bruk. Mest när gamla ägare inte höjde blicken under de goda åren.

På byn är det såklart rullgardin ner.
Det här är bara början på den slutgiltiga lösningen; de kommer att montera ner hela skiten. Det är så man säger.

Och det är inte konstigt att färgerna blir mörka. Luttrade har man stått där med långa näsan förut.

Förra gången det var kris monterades hela stålverket både bokstavligt och bildligt ner bit för bit och fraktades till Kina inför ögonen på häpna ortsbor som bara kunde stå och se på.

En symbolisk nedmontering av vad som en gång var helt överlägsen svensk know-how i grenen producera högkvalitativt stål. Nu var det inte längre bara stålet utan hela fabriken som gick på export. Och dom som hade hedern och yrkesstoltheten stod kvar.
Rånade igen.

Långsiktiga strategier har bytts mot snabba lösningar, helst med omedelbar effekt och goda kvartalssiffror.
Omstruktureringen är en jätteaffär som ska lösas inom loppet av två år; kostnaden uppskattas till tio miljoner euro och till det kommer investeringar på ytterligare tio miljoner euro för flytten av produktion från Hällefors. Kostnader på nästan 200 miljoner kronor som ska resultera om tre år.
2011 gjorde Ovako en vinst på 57 miljoner euro före skatt, bara för att året därpå redovisa en förlust på nästan 13 miljoner euro.

Och någonstans mitt i allt detta försöker en kommun segla i stormen som gång på gång sliter sönder både segel och mast. En kommun som varit en av landets bästa på att ta hand om andra som kommit i nöd, men som själv tvingas ner på knä, blöder och är illa åtgången. Kommunen behöver ingen konstgjord andning, mer långsiktig rehabilitering.
I en kommun där det barnsligt tjafsas om procedurfrågor på snart vartenda möte är det dags för de av innevånarna valda att ta sitt ansvar, se den större bilden, samarbeta och hitta lösningar.
Snart kan det vara för sent.

Samtidigt på en annan plats blir fyra av fem grundare till speluppfinnarna King miljardärer.
En mobil fem-i-rad-app med godisbitar och bondgårdsbyggande har erövrat världen på bara tre år.
Under boomen flyttade hundra miljoner dagliga användare godisbitar.

Godisbitar och bondgårdsbyggare med listigt inbyggda köp. Det gillar den nya marknaden, den som bygger underhållning i fickan.

Det är nya tider nu. Digitalt mjukvarugodis istället för stenhårt stål.
Lättkonsumerat socker i mobilen gör människor rika och oss andra mosiga i hjärnan.

Och några blir återigen förlorare.

### Tveksam mätmetod eller Sveriges största parti? Meningarna går isär. Men det är klart att SD har en effektiv armé av nätarbetare och man anmäler sig själv via webben…

### ”En del av de unga tjejer och kvinnor som tigger ser väldigt bra ut, då undrar man lite. Varför reser sig de här flickorna inte upp och sträcker ut sin hand så de blir en del av det här samhället.” SD-politikern Rickard Wall i Stockholms stadshus när tiggeriförbud diskuterades.

### Sveriges Radio säger 16,4 procent, Yougov säger 25,2. Det ligger liksom inte inom ”felmarginalen”.

### Det är samme Richard Wall som debatterar ”trafik” på det här sättet.

### Femtio miljarder. Ägarna av King hjular både fram och tillbaka till banken.

### Med medlemmar som Richard Wall behöver partiet inga fiender.

### Det känns som ett hån att den heter Sorgenfri, platsen där de stolta förhoppningarna om ett rörligt i Europa totalt kraschlandat. Den fria rörligheten gäller ju bara för en del.

### MFF fick sig onekligen en lektion. Brassarna från gruvstaden Donetsk i Ukraina som tränar i Kiev och matchar i Lviv, var större, starkare, farligare och – bättre.

### Dagens inlägg är inspirerat av No Hate-dagen, 4 november. Tänk till du också.

Tack för att jag fick ta av er tid