En tub Skrattsalva till alla

Den är genial och man önskade att den fanns.
På riktigt.

Skrattsalvan, den som Clowner Utan Gränser lanserat.

Tänk om den kunde strykas på lite sådär utvärtes och göra de argaste lite gladare. Litet salva som gör vårt samhälle en aning ljusare.

Kanske kunde man stryka den på datorn också så de högsta rösterna i de sociala medierna, de som hatar allt från att ifrågasätta julklappar till flyktingar, Åsa Romson, röda klisterlappar, folk som inte kan lära sig blinka i rondeller, vinter, Stefan Löfven, julkalendern, myndigheterna, Färjestads resultat och Margot Wallström, också taggade ner litet.

Samhället är mer polariserat än någonsin, positionerna låsta, de verbala och digitala skyttegravarna är djupt grävda. Det hatas, hotas och partier med mörkt förflutet har tagit sig in i folks hjärnor och får debatten dit de vill.
Dags att vända trenden.
Dags för salva.

Kanske är det naivt, men jag tillhör dem som tror att allt går bara vi vill tillräckligt mycket. Att vi tillsammans och med positiv attityd kan göra något bra.
Inte på det där klämkäcka coachsättet där det positiva tänkandet antar sektliknande former där alla oliktänkande, precis som i religionens värld, ska stenas, brännmärkas eller ställas utanför när vi andra rullar framåt mot lyckans horisont. Halleluja och Amen.

Inte heller den påklistrade positiviteten där man hela tiden på olika platser i den virtuella världen måste berätta precis hur mycket man ääälskar sitt jobb, sin fru, sin hund, sina nybakade cupcakes eller sina A-barn. För att inte tala om bästaste vännerna som höjer glasen på groupien. Eller sig själv på selfien.

Jag tror mer på ett sätt där tillräckligt många går samman och säger nu räcker det, nu vänder vi blicken åt andra hållet. Nu drar vi upp mungiporna, levererar ett skratt i firmans korridor och lättar upp.
Tillsammans går det. Tillsammans kan vi vända trista hatartrender.
Kanske behöver vi lite hjälp av Skrattsalvan, kanske behöver vi lite hjälp att veta att vi har det ganska bra av någon som har haft det jävligt på riktigt. Någon som tvingats fly från allt till inget.

Det är klart att vi inte lindrar den svarta nöden eller världsproblemen med något slags flummig skratterapi där vi samlas i Ängsbacka, håller varandra i händerna, dricker te och skrattar ut våra känslor. Men vi kan ta oss en liten bit på vägen genom att skruva litet på ratten.

Bara den modige tror på morgondagen skrev en Svensson vars kåserislängar ni ska läsa på nätet.

Clownerna tror och åker till de oroliga områdena med skrattet som enda vapen.

Skrattsalvan på bilden vi lånat är en genial idé; kolasås på tub, där intäkterna går till Clowner utan Gränsers verksamhet att sprida skratt och hopp i den katastrof barn och familjer på flykt befinner sig i, en lindrande salva som dämpar mörker och sprider glädje. Du köper den på deras webplats.

Det är många som behöver skrattsalvan.

De som ägnat sig åt folksporten hata och avsky julkalendern innan den visas till exempel.

Man kan tycka att kalendrar inte är något att ödsla tid, kraft eller bloggskriverier på. Inte minst i dessa tider av större och allvarligare frågor; klimatmöten, terrorister och krigshot.
Eller ens något för föräldrar eller andra lättkränkta att bli upprörda över.

Inget kunde vara mer fel.

Det är sedan gammalt att kalendern ska ha stryk. För lite jul, för mycket politik, för lite snö, för svår att förstå, för mycket religion, för litet religion. Det är alltid något fel. Ända sedan Titteliture 1960.

Femtiofem år, femtiofyra kalendrar plus repriser med recycling av teskedsgummor och trolltider.

Säg snopp någonstans där barn kan höra det och moralens stormtrupper anfaller på nätet. De lättkränktas armé marscherar taktfast. Tala om vad snoppen eller snippan kan användas till så blir det nästan kärnvapenkrig.
Samma militanta föräldrar som tittar rakt fram och håller sina barn hårt i handen för att snabbt hinna förbi tiggarna utanför ICA.

Kalendern är ju kul och bra, nästan varje år. Full med Skrattsalva.
Frågar ni mig gör jag vågen för Herkules Jonssons storverk (med Tage Danielsson, den första kalendern i färg, bara en så´n sak), Julstrul med Staffan och Bengt, Kurt Olsson och såklart den helt makalösa Sunes jul (med världsklassavsnittet när pappa Rudolf knycker julgran). För att inte tala om den norska med tomtenissarna på logen som i bästa Robinsonanda röstar ut varandra varje dag, ibland för att ”de inte ser ut som oss”.

Jag gillade alltid de litet rebelliska, antijuliga kalendrarna. Vuxenunderhållning och mycket lite av Frost-sirap, kristyr och blanka kulor. Hade svårare för låtsasjulkalendrarna utan humor och allra värst var de foträta.
Kalendrarna helt utan Skrattsalva.

Kanske skulle vi också stryka litet Skrattsalva på idrottsföräldrarna och de stolliga ledarna.
De som kapat barnens idrott, de som tvingar förbunden till huvudlösa lösningar där tabeller tas bort som något slags simsalabimlösning och så är alla problem ur världen.
Ungefär som ett plåster på en hjärtinfarkt.

Tävlingsmomentet är motorn i all idrott. Punkt. Behöver inte diskuteras. Den som idrottar vill tävla och mäta sig med andra. Även de som håller på med lagidrott.

Fåntratteföräldrar eller karriärsugna ungdomsledare som bär klubbjackan som statussymbol och via cuper och serier hoppas klättra i föreningshierarkin behövs inte. Inte på den nivå vi talar om här. Behöver heller inte diskuteras.

Humor, skratt och Skrattsalva däremot är helt nödvändigt för att det ska vara kul, motiverande, stimulerande och allt vad ni vill.
Svårare än så är det inte, det som nu diskuteras av hög och låg.

Vi behöver en tub till alla som skriker åsiktsregistrering för ett litet klistermärke som kan (om man vill) sättas på sin dörr eller brevlåda och visa att vi välkomnar de som har det svårt. Och det är ju enkelt; att klistra sitt samvete rent. Kanske är det bättre att visa öppenhet och välkomnande i handling, kan jag tycka, men alla steg i rätt riktning är bättre än hot och hat.
Svårare än så är det inte.

Om kampanjen är bra eller dålig eller om den var värd sina pengar är en helt annan fråga och kanske också den diskussionen behöver lite salva innan. Det blir alldeles för lätt ilsket, kränkt och upprört om vi inte tillåter oss att dra på munnen.
Och du som tror att mormor Agdas lingon till köttbullarna fryser inne för denna satsning behöver en rejäl klick Skrattsalva.

Vi stryker också litet salva på de ljusblå MFF-tröjorna. Efter 0-8 och 1-21 hade MFF säkert varit glada om tabellerna var borttagna även för vuxna.
Men vi delar ut lite salva till de argaste kritikerna och säger att MFF var där de flesta kan bara drömma om att få spela; på Santiago Bernabéu och Camp Nou. MFF gjorde det och det var fantastiskt bara att ta sig dit. Respekt för det.

Egentligen behöver de ingen men vi skickar med en tub i läkarväskan i alla fall till Första Hjälpen-doktorerna (och spciellt till den fantastiske Magnus Eriksson) som i TV med värme och medmänsklighet lagat enkla krämpor och enkelt och begripligt pratat sjukdomar med folk på gator och torg.

En stor ekonomitub Skrattsalva skickar vi också till de arga som kallat programmet ett hån mot sjukvårdens och landstingens kris. Den krisen är inte TV-doktorernas fel utan politiker som inte kan räkna. Och cheferna inom vården som inte kan kommunicera verksamhetens behov av ekonomiska och personella resurser på ett sätt så excelmänniskorna fattar innan de själva hamnar på en brits i den överfulla vårdkorridoren och med egna ögon får se personalens heroiska jobb att hålla vården upprätt och åtminstone halvfrisk.

Vi skickar också en tub till excelmänniskorna. De kan behöva lite glädje i sina liv.
Och till alla Åsa Romson-ätare och Margot Wallström-hatare skickar vi ett ekonomipack salva. Stryk på innan ni börjar hamra på de sociala medietangenterna. Och fundera samtidigt ett extra varv på varför just dessa två utsetts till ärkespottkoppar.

Vi levererar en super big tub till amerikanerna. Får de lite Skrattsalva kanske de slutar skjuta på varandra och genomskådar ärkestollen Donald Trump och hans ilskna budskap och därigenom gör världen till en litet gladare och säkrare plats för oss alla.

Ropen skalla;
Skrattsalva åt alla

KORT OCH GOTT
### Många har tyckt mycket om Karlstad kommuns reklamsatsning runt Öppenhet – ja tack. Låt oss stanna vid en liten stillsam kommunikationsfundering;  rött är färgen för eld och blod och associeras med energi, krig, fara och stopp. Inte öppna famnen eller välkomnande, även om det röda även kan stå för kärlek, hjärta och passion. Så tänker jag.

### ”Sneaky DDR-SVT har nämligen kläckt den sluga planen att Sveriges barn ska tränas i att iförda unisexmyskläder vilja prata om Bolivia och sex samtidigt som de sveper rödvin. Kolchos, planekonomi och halshuggning av kungafamiljen nästa!” Lysande av Ida Kjellin om upprördheten över kalenderklippet.

### Äntligen elva månader till nästa novembermåndag (ping; Stefan Holm)

### Donald Trump vill ”träffa Bill Gates för att se till att stänga till internet”. Ni hör ju själva.

### Stoppa pressarna; Mello-helvetet är över oss!

### När ni tröttnat på Så Mycket Bättre, Mellon eller julshowerna; lyssna på Amy Ray eller Jason Isbell. Kvalitetsmusik.

### Avdelningen önskar-jag-kom-den-själv;  ”Man bör sällan lyssna på ekonomer – gammalt Herrhagsordspråk.” Klas Hallberg.

### Barnen har inga problem med att vinna eller förlora fotbollsmatcher. Problemet är inte serietabellerna eller cuperna. Det är föräldrarna.

### Olof Lundh får priset som Årets Sportjournalist. Bra val. Modig journalistik – eller som han själv säger; ”Jag kanske sticker upp min nuna där inte alla vill att den ska vara.”

### Jag kan tycka att sådant här är fantastiskt roligt. Sån är jag.

### Detta är riktigt bra tänkt säger jag som är en bokstavsman.

SE; Någon gång kanske vi lär oss här hemma också. Kolla in hur det ska gå till när gamla spelare och ledare ska hyllas.

LYSSNA; Bra låtar 78. Tjugo bra låtar, mest från 2015-album med betoning på grusiga boots. Men lyssna också gärna på de gamla låtarna med Lee Michaels från tidigt 70-tal och några av Springsteens godbitar från The River-inspelningarna.

LÄS; För curlingföräldrar som tror tabeller är det värsta som kan finnas i en ung hockeyspelares liv. tokiga hockeyfarsor är ett större bekymmer än all världens tabeller. Läs och bli omskakad av Patrick O´Sullivans berättelse. Mångårigt NHL-proffs med över 300 matcher i fem NHL-klubbar. Boken heter ”Breaking Away: A Harrowing True Story of Resilience, Courage and Triumph.”

Tack för att jag fick ta av er tid.