Någonstans på något kontor – eller under någon sten dit inga medier når – satt en liten grupp krämare och funderade på hur man bäst kunde bättra på de 70 miljarderna i omsättning i julhandeln med en riktigt fyndig Årets Julklapp.
En riktig kioskvältare som skulle sätta snurr på kassorna.
Kanske till och med lika gött som när det fightas som allra härligast vid insläpp och kassor under Black Friday i USA.
Det blev – trumvirvel – Robotdammsugaren!
”Produkten ska representera den tid vi lever i,” skriver Handelns Utredningsinstitut, HUI, i sina kriterier för Årets Julklapp.
Jag läser igen;
”Representera den tid vi lever i…”
Vi andra, som befunnit oss mitt i verkligheten, vi som sett och hört och kanske även skänkt ett plagg eller en slant, tappade hakan och tålamodet. Valet är fullständigt okänsligt, korkat och direkt föraktfullt mot den tid vi lever i.
Vafan är det med folket?
Vi var några ”naiva” som hoppades att kanske, kanske skulle Årets Julklapp bli en gåva till de fattigaste. Något till UNHCR, Läkare Utan Gränser, Rädda Barnen, Röda Korset eller någon annan av de organisationer som gör gott för dom som behöver det.
Vattentabletter, nödhjälpspaket, utbildning för unga flickor. Bra saker som gör nytta.
Men kanske är Robotdammsugaren den perfekta symbolen för Sverige av idag?
Ett Sverige som tänker med den egna plånboken.
Ett Sverige där fattiga sitter på knä utanför Robotdammsugaraffärerna.
Ett Sverige där de som pekar med hela handen och skapar ett svartvitt vi & dom får allt fler lärjungar.
Ett Sverige där människor (som de på HUI) inte kan, vill eller vågar förstå hur det riktiga Sverige verkligen mår.
Eller så låtsas man bara inte om verkligheten. Business as usual. Go, Robotdammsugare!
Kanske är det bara en rättvis bild av ett Sverige där ett parti med nazirötter snuddar vid tjugoprocentigt stöd från svenska folket.
Heja Sverige. Heja HUI.
Julhandeln beräknas i år stiga med fem procent mot fjolåret. HUI beräknar själva att svenska folket ska omsätta 74,7 miljarder. Miljarder alltså, inte miljoner.
Sjuttiofyra. Miljarder.
Det tar asylsökande tre dagar att få ihop sjuttiofyra kronor.
Handeln beräknar med febriga siffror att varje svensk kommer att omsätta 7 600 kronor på mat och julklappar under december 2015.
Redan 2003 sprängdes 50-miljardersvallen och sedan dess har handeln haft härliga tider, strålande tider; 2007 passerade vi sextio miljarder, ifjol sjuttio, och under de senaste 20 åren har vi bara en gång hållit lite hårdare i plånboken när julhandeln 2012 backade med 0,6 procent, ett av bara tre minusår sedan 1991.
Enochenhalv rad i HUI Researchs Julrapport 2015 (läs den här) ägnas åt en liten tvekan och skvallrar om att någon på HUI i alla fall någon gång det senaste året sett en nyhetssändning, läst en tidning eller ens funderat varför så många människor från andra länder går på stadens gator.
”Å andra sidan kan konsumtionen påverkas negativt på grund av de psykologiska effekterna orsakade av politiska beslut och diskussioner…”
Bara sådär.
Den svenska historiens största inflöde av fattiga människor på flykt. En och en halv rad. De psykologiska effekterna av politiska beslut och diskussioner.
Aningen oroligt; vi kanske bara når 70 miljarder…
Katastrof!
Om fyra och en halv miljon arbetsföra svenskar avstår att köpa typ två julklappar, låt oss säga en femhundring, hade vi haft drygt 2,2 miljarder att hjälpa med. Om vi räknar bort barnfamiljer, ensamstående föräldrar och andra som kan ha det knapert och säger att en miljon svenskar avstår två julklappar var har vi ändå en halv miljard att hjälpa till med.
Och HUI räknar ändå hem över 74 miljarder. Win-win.
Tyvärr vet vi alla att det inte kommer att ske.
Trots att vi har råd.
”Hushållen har det gott ställt, ett högt sparande och goda reallöneökningar. Dessutom bidrar den låga räntan till låga boendekostnader…”
Skriver HUI själva i sin rapport.
Så tänker jag, en av de ”naiva”, en av de som ändå hoppas och tror att vi i våra hjärtan, där till vänster bredvid plånboken, har en gnutta medmänsklighet och solidaritet kvar. Där det ändå svider en aning i magen över de som sitter på gatan och fryser, barnfamiljerna som sover på golv och inte vet var de kommer att sova nästa natt, eller om de ens får stanna i landet.
Vi ”naiva” som hade hoppats att vi skulle hjälpa och inte stänga och att EU-samarbete handlade om något annat än att utrusta trupper och skicka iväg. Eller att bara slussa problemen vidare.
Kan vi inte hjälpa, eller vill vi inte?
Den frågan måste vi alla ställa oss. Om vi vågar.
Kanske har vi ett klimat som allt mer drar mot det senare.
Sverigedemokraterna snuddar vid 20 procent, upp med sju procent, i SCB-mätningen, den största och sannolikt mest relevanta opinionsundersökningen som görs.
Slutsats; Sverige stänger gränser och brunskjortorna och deras fans gör vågen.
Heja Sverige liksom.
Vad är det som händer med det här landet?
Rädslan för att om vi hjälper de som har det sämst drabbar det till sist vår plånbok och vår välfärd, göder SD:s siffror. Hot, hat och rädsla är bra bränsle.
Och så länge dessa frågor diskuteras efter deras manual hålls motorn igång.
Det går bra för Sverige men eländesbilden gynnar de missnöjda och samlar lättköpta poäng. Och partisympatier.
Vad är det som händer med det här landet?
Ungdomar som målar väggmålningar och gör dem multikulturella tas i örat av siffernissar som frankt förklarar att julen är en kommersiell högtid. Hijaben fick målas om till hår utanför köpcentret i Skåne.
Ungdomsgruppen målade för att snygga till Burlöv Center. Centrumchef och ägare gick i taket; herregud – en religiös symbol!
Mitt i julhandeln som vi firar till minne av – ja vadå?
Folk är galna i det här landet.
”Vi ska vara politiskt och religiöst neutrala. Vi ska aldrig ta ställning i några debatter som gäller kön, politik eller religion. Vi ska välkomna alla.”
Sade centrumchefen och fattade inte att hon bet sig själv därbak.
Att köpcentrets ägare backade, bad om ursäkt och lät ungdomarna måla tillbaka slöjan visar bara att siffernissarna fick kalla fötter; den dåliga publiciteten kunde ju gå ut över affärerna eller någon kunde få för sig något för att störa julhandeln, hemska tanke.
På med slöjan igen. Snabbt!
Rädsla för en tunnare plånbok driver många.
Nu hoppas vi på sunt förnuft i Paris.
Men frågan är om det ens finns hopp att världen ska agera samlat och enat där som det ser ut här just nu.
KORT & GOTT
### Julhajks. Alsterlind slår till igen. Flygande start med blöjsnö.
### Missa inte; The Program, biofilmen om Lance Armstrongs uppgång och fall.
### Sarah Sjöström. Självklart.
### 19,9 procent. Vi stänger gränser och brunskjortorna och deras fans jublar. Heja Sverige.
### ”Sociala medier får egen tidning.” Hur tänkte man där?
### Så långt har det gått att en politiker som visar känslor över svåra beslut hånas.
### Jill Johnson och Emmylou Harris. Snacka om att träffa gud eller påven.
### De är drivande i kampanjen men lägger ner macken i Storfors. Lokallojal, OK?
### Ja, vi vet hur det ser ut när det blåser. Måste reportrarna ändå stå som fån i snålblåsten?
### Gorm var ett tufft namn. Danskarna kan. Jag menar, Simone, Dagmar och Per..? Gorm låter i alla fall stort, starkt och farligt.
### ”Perfekt för ett dopp efter lunch” skrev sonen efter Gorm. Surfvågor utanför Varberg, vad spelar det då för roll att det snuddar vid december?
SE; Fantastiskt musikklipp. Ett ruggigt sväng som som det här gänget får igång
HÖR; Bra låtar 77. Från Blackberry Smoke till Emmylou Harris. Snyggflanell med twanggitarrer och lite melankoliskt lågmält. Ge den förre utbytesstudenten från Göteborg, Gabriel Kelly, en chans.
LÄS; Extremt viktigt om mediernas kris och vad den betyder för framtidens demokrati. Sju läsvärda här
Tack för att jag fick ta av er tid
Comments are closed.