Pippi Långstrump fyller sjuttio utan vare sig artros eller demens.
Och man måste säga att hon åldrats med värdighet, hon, den första superhjälten för småttingar.
Världens starkaste, världens snällaste och kanske också en av världens knasigaste med fötterna på kudden, eget boende. En lågstadieelev som ger skolan, fröken, poliserna och samhället fingret.
Coolt.
En sann rebell för alla att identifiera sig med. Pippi gick åt vänster när alla pekade åt höger. Hästen bodde inne och hon krävde både sin rätt i vårdapparaten när hon drabbats av Spunk och medicin som hjälper mot sjukdomar.
Man kan bara ana vad etablissemanget sa när boken kom ut 1944. Då, i en tid när det prästen och skolläraren sa var lag och ungarna skulle lära sig veta hut, vara tysta och prydligt vattenkammade.
Såklart Bonniers inte vågade, trots att de funderade i fem månader innan de sa tack men nej tack och budet istället gick till Rabén & Sjögren.
Men jag vet inte med det där Astrid själv skrev i brevet till förlaget. Det där om ”en liten Ubermensch i ett barns gestalt, inflyttad i en helt vanlig miljö.”
”Ubermensch” kanske inte, där och då, i en tid då kriget fortfarande bullrade ute i Europa, var helt rätt ordval.
Fast jag gillar resten; det rebelliska draget, den rödhåriga attityden helt oberoende av vuxnas och etablissemangets åsikter, den respektlösa inställningen till att vända invanda mönster inochut; Det är klart man kan sova med fötterna på kudden, dricka sockerdricka när man är törstig eller ha en häst och en apa hemma i köket.
Varför inte?
Men det där med hur Pippi klarat budgivning, kontantinsatsen och brottningen med mäklarna vid köpet av den fina sekelskiftesvillan framgår faktiskt ingenstans. Räckte det med en guldpeng extra ner i mäklarfickan?
Tveksamt också det där med pappa negerkungen. Såklart att Pippi inte var politiskt korrekt på det området heller, då i en annan tid och en helt annan världsdel där poliserna var som Kling och Klang.
Och vad fanns egentligen i Krumelurpillren, de där omvända stereoiderna som gjorde att man inte blev stor? Det klarlades nog aldrig vilken kartell de där grejerna kom från.
Pippi var något helt annat än Britt-Marie, flickan i Astrids debutroman. Något helt annat och mycket fränare. Världen vill ha rebeller och det är därför Pippi finns på 92 språk, inklusive persiska, albanska och esperanto, medan nästan ingen minns Britt-Marie, huvudpersonen i brevromanen om den käcka Britt-Mari Hagström i småstaden Småstad
Pippi var tuffare. Mycket tuffare och fräckare.
Hon klädde av moralens väktare, Fru Prützelius, (som faktiskt aldrig förekom i böckerna utan bara i filmerna), på ett befriande respektlöst sätt. Och såklart att dåtidens tredje statsmakt, journalisterna, också såg till att förminska den kaxiga med flätorna och fräknarna.
”Det dugliga ämnet till berättelse, som det är författarinnans förtjänst att ha funnit, har i utförandet förstörts av brist på fantasi och kultur” skrev Aftonbladet under rubriken ”Dålig och prisbelönt.”
Recensenten skrev om en ”smakens avkultivering” hos dem som bestämmer om barnböcker och hyllade i samma mening både Nalle Puh och Elsa Beskow. Såklart. Ofarliga vuxenbarnböcker.
Sågningen rundas av med en bit om ”den onaturliga flickan och hennes osmakliga äventyr.”
Men moralbrigadernas attacker var inte isolerade till vadmalens 40-tal. Så sent som på 90-talet fick en medlem i dåvarande Kristdemokraterna (såklart) tuppjuck och dundrade att Pippi var ”asocial, känslomässigt och moraliskt störd” och bidragit till att ha ”förlöjligat ordning och hänsyn, ärlighet och artighet. Den har förhärligat självupptagenhet, självfixering, hänsynslöshet och verklighetsflykt.”
Jodå, nittiotalet. 1995, Svenska Dagbladet. Inte 1885.
Och såklart att den präktiga arvtagaren, den levande karikatyren av Prysseluskan, såg till vaja moralens fana högt. Pippi var ju livsfarlig. Hon hade ”predikat impulsen framför behärskningen” och ”infallet framför eftertänksamheten.”
Såklart sådana krumelurer är rena terrorattacken på de fyrkantigas rätlinjiga excelvärld.
###
Reser ut tillsammans med Gyllander Media och pratar för uppdragsgivare.
Förutom att det är otroligt lärorikt och kul är det också fantastiskt att möta flödet av energi, debattlust, nyfikna frågor och viljan att lära och förstå.
Det känns befriande och hoppingivande att möta ett genuint intresse för olika former av god och fungerande kommunikation. De som inte är bortskämda med uppmärksamhet förstår också värdet av kompetens på området; jag möter smarta, skärpta kommunikationsmänniskor med hög status på arbetsplatsen och bland kollegorna. Människor som av en modern ledning fått mandat, respekt och förtroende.
Viljan och lusten att lära och förstå utan att behöva hamra in och motivera kommunikationens (självklara) betydelse är härlig.
Vi tittar på bra och dåliga exempel, diskuterar runt, gör förslag, provar och provar om igen och på vägen blir många svettiga på ryggen av det journalistiska mordet på en liten kommun.
Efter- och lunchsnacket blir alltid intressant. ”Får det gå till så här?” är en svårbesvarad fråga. Ett självklart nej ska genast också motiveras varför det ändå sker. Och får ske. Och plötsligt landar diskussionen någonstans i ett spännande och uppfriskande flöde i termer av hederlighet, yrkesheder, moral och att ställa krav.
Det räcker inte alltid med ett festligt ”återbesök” utanför ICA för att tvätta rent det som solkats, det krävs betydligt mer för att återupprätta det som skitats ner. Tyvärr sjunker även en stor del av de goda i kåren med ner till botten när trovärdighetsskutan kapsejsar.
Så när kravet om att granska granskarna och deras syften kommer, är det svårt att inte hålla med. Med halva yrkeslivet i vardera lägret är det inte svårt att förstå reaktionerna på båda sidor.
Men empatin med de drabbade känns utan tvekan mer än de ömma tårna på andra sidan.
###
KORT & GOTT
### Nästan två miljoner tittare. Välgjorda Mästarnas Mästare håller stilen och utklassade förra veckan till och med Sverige-Ryssland i hockey-VM med över en halv miljon tittare. Imponerande.
### Skivbolaget hotar med att Tomas Ledin gjort en ny sommarhit. Behöver vi det?
### Det spottas mycket på hockey-VM – men på topplistan över de tio mest sedda TV-programmet förra veckan fanns tre VM-matcher, inklusive Sverige-Frankrike med nästan 1,3 miljoner tittare. Bevis nog?
### Letterman lämnar verkligen ett hål efter sig i branschen. Superproffs.
### Nej, jag bryr mig inte om hur det går för Månz.
### Skaplig sågning som Luis Figo levererade. Men visste han inte redan innan han gav sig in i getingboet att Blatter är en skurk?
### Och nej jag bryr mig inte om det där bröllopet heller. Eller vad de ska äta. Eller hur bordsdukarna ser ut. Båda är säkert sköna personer men jag vill inte matas med detaljerna.
### Och; orkar inte med mer om plagiat, streckgubbar eller hur lik eller olik den är Guettas låt.
### Och en till; please, låt knäppgökarna runt Bergwall/Quick slåss mot väderkvarnarna och varandra i något madrasserat rum någonstans så vi andra slipper höra skiten.
### Tror ni ett vårrus för män lockat 9 000 grabbar och gubbar att springa, jogga, lunka eller gå? Ingen tidtagning? Ingen tävling!? Bara fika? Vad är då poängen?
### SE; Oskar Pernefeldts fantastiska video om hur han tänkt och konstruerat världsflaggan. Examensarbetet på Beckmans är ett strålande exempel på att titta utanför lådan. Strålande. Du hittar websidan och videon här
### LYSSNA; Varför inte på en hemmagjord Spotifylista. Kanske fredagsgodis, eller också inte. Varsågoda, Bra Låtar 62, från Brian Wilson till The Far West.
### LÄS; Gärna Pippi Långstrump, eller kanske böckerna om Bert, ett slags mellanstadie-Pippi för de osäkra grabbarna.
Tack för att jag fick ta av er tid.
Comments are closed.