Nytt år, nya ord

Både då och nu var, och är, språket en klassmarkör; den som behärskar språket är delaktig i samhället, brister skapar utanförskap. Orden speglar naturligtvis sin tid; nu handlar det om transitflyktingar, terrorresa, trollfabrik och triggervarning.

Sherry Turkle, amerikansk psykologiprofessor, oroar sig för vårt språk, att vår förmåga till empati minskar.
En forskningsstudie visar att telefonernas ständiga närvaro gör att vi väljer att prata om ytligare saker än förut. Turkle menar att genom att bära med oss tekniken all vår vakna tid vänder vi vår uppmärksamheten mot tekniken istället för mot varandra.

Eller så här;
Vi kommunicerar mer än någonsin men för allt färre riktiga samtal.
Intressant – eller hur?

Ett modernt språk utvecklas – till alla gamla språkpolisers förtvivlan. Förkortnings- och särskrivningshelvetet håller ständigt arméer av språkpoliser på tå. SMS-språkets anarkistiska förkortningar ger poliserna utslag på ryggen.

Årets nytillskott i svenska språket är trettiosju; från avinvestera till ögonkramp. Alla mer eller mindre användbara för att komplettera och utöka de 126 000 ord som redan finns i Svenska Akademiens ordlista, SAOL, som kom med sin 14:e och senaste upplaga under året som gick.
När den första upplagan utkom 1874, då tryckt på 334 papperssidor, innehöll den 33 000 ord och redan på 40-talet passerade vi 100 000 ord i svenskan.

Behöver vi då nya?
Självklart.

Årets nyord och förklaringar hittar du här. 

Men i sin iver att ligga i fas med tiden händer det dock relativt ofta att språkrådet, som hanterar nyorden och integrerar dem i ordlistan, kör i diket.
Någon som kommer ihåg (eller använder) blandkostare, mervärdesmat, kuratera, promotiv, kollektomat eller stjärtfluss?
Tänkte väl det. Alla är nyord från 2000-talet.
Inte använda, inte en vanlig del eller kugge i det svenska språket. Ord som därmed inte behövs för att kommunicera med andra eller varandra.

Ibland tar vi det importerade och översätter, som när SUP (standup paddle) blir helt logiska ståpaddla. Ibland svajpar och vejpar vi, ibland stöter vi på en obror douche.

Nyhetsundvikare blir ofta faktaresistenta. En del av dem åker på terrorresor.

Ibland utvecklas redan nya ord som när selfien blev en groupie tagen med selfiepinne.
Eller nyordet cookie (2000), som dagligen ettrigt överfaller oss på nätsidorna.

Stafettläkaren (2001) önskar nog landstinget dit pepparn växer. Eller åtminstone en släng av vinterkräksjukan (2002).

Vi googlar (2003) numera dagligen. En del bloggar (2004), en del är brats en del är curlingföräldrar. Andra är metrosexuella (2004)

Den brittiska Oxford Dictionaries uppdateras en gång i kvartalet med tusen nya ord. I den svenska nyordlistan kom vi för hela 2015 fram till 37 nya ord.
Och man ju fundera över några av dem. Som mansplaining.
Var kommer det att ta vägen?
Får det fäste och slår rot eller är det bättre att vi gemensamt utrotar dess rötter och ser till att det inte behövs?

Andra nyord är redan gamla och föråldrade. Fortast går det såklart på teknikområdet.
Hur många använder mp3-spelare (2004), röstsamtal (2004), musikmobil (2005), vägg-TV (2005) eller fuldelning (2009)?

Annat är det med andra ord som hamnat mittiprick som ett instegsjobb eller en metrosexuell topsad rondellhund.

Könskonträr blev kanske aldrig samma hit som app, foliehatt, fixiecykel eller selfiepinne.

Ett språk utvecklas ständigt. Ord är mode, men likt kläder åldras orden lika fort.
Vem under tjugo vet idag vad gunstling, ångradio, droska eller grammofonskiva är?

Delar av dagens ungdom är värd en avbasning efter räfst och rättarting – men man kanske inte kan dra alla över en kam. En del är faktiskt otadliga och oförvitliga.

Klart sällsynta inslag i språk- och klädesfloran är numera också banlonpolo, terylenbyxor, paletå, ulster, galoscher och V-jeans.
Någon som minns testbild och sändningsuppehåll, går på åhörardagar eller äter snask?
Vem tar bilen på rundsmörjning eller byter brytarspetsar?

Är det ens någon som numera är samvetsgrann? Helt obsolet bruk av det svenska språket.

Ibland går utvecklingen rasande fort.

Vem använder numera modem för att komma ut i cyberspace med Altavista?
Kanske en klämmig, käck och rask kanalje som gillar läskeblask.

Vem använder numera sitt checkhäfte? Vem är oomkullrunkelig nog att ståndaktigt vägra bli flexibel? Kanske någon som understundom går på galej, bevistar en tillställning där det spisas musik och inmundigas dryckjom. Kanske en klassisk spritfest som tar vid efter aftonvarden?

Vem lägger numera lök på laxen, använder apostlahästarna, tar sin mats ur skolan, skådar given häst i munnen eller är ute i grevens tid? Vem vet hut, gör en tulipanaros eller har spenderbyxorna på?

Används månne svångrem, radergummi eller pennförlängare? Möjligen på ålderdomshem.

Nej, idag är frisparkssprej, åsiktskorridor, emoji, twittra, laddhybrid, livspussel, kulturkofta och följare betydligt mer i tiden.

Men man kan också  bli vankelmodig och tvehågsen inför en del av nyorden.
Stadsutglesning, genuspedagoger och poddradio är kanske inte så nya och banbrytande som språkrådet en gång tänkte sig. Inte heller fiskpedikyr, sitskate eller kalsongbombare (som tur är).
Kalsongbadarna (2008) och näthatarna (2007) blir däremot oroväckande fler och fler.

Men det finns också gammelord som borde vara nya. Ord som borde toppa listan. Ord som borde användas oftare och ges ett innehåll.
Vad sägs om solidaritet? Kanske en dos ödmjukhet. Eller att vara lite mera vidsynt.
Och alla skulle vi må gott av att använda det vackra hjärtevän litet oftare.

KORT OCH GOTT

### Går förbi och imponeras av att samtliga anställda i nya fina Stadsbyggnadshuset i Inre Hamn är igång och jobbar sent in på juldagskvällen. Tänt i vartenda rum, imponerande flit av vår stads tjänstemän.
För det handlade väl inte om en onödig leverans från Karlstad Energi..?

### Anses som en suspekt människa för att jag inte gör vågen för att vi får två centimeter snö som ena dagen är vit, nästa brun och sörjig.

### Senkommet gammalt godis med Tom Petty finns i form av två album, Nobodys Children och Through The Cracks, som innehåller gamla spår som tidigare funnits i storboxen men som nu finns på två skivor. Lyssna!

### Tarantinos The Hateful Eight är en blodig historia, men ruggigt bra. Något så ovanligt som en cowboyfilm till stora delar utspelad i ett och samma rum. Se den, men räkna med mer prat än hästar.

### Undrar om ”vuxna män gråter” även i år när de inte får jaga vargar?

### Lyssnar på Enhörningen, romanen av Jonas och Mattias Karlsson. Verkar riktigt lovande.

### Apropå språk; bra nyord: ålderismen. Fler som tycker så.

### Ett riktigt Gott Nytt År till er alla.

### Årets sista lista, med lite Beatles, liteTom Petty och en sagolikt vacker avslutning med Dennis Wilson, den ende surfaren i Beach Boys som ironiskt nog drunknade.  Lyssna på Bra låtar 80 

Tack för att jag fick ta av er tid.

Hej tomten.

Snäll? Jag har försökt. Jag har ansträngt mig och försökt vara en god människa. Sopsorterat efter bästa förmåga, kastar inte batterier, pantat returglas, försökt börja äta mindre brun och mer grön mat, börjat springa, cyklar, åker allt mindre bil, säger alltid sanningen men säger inte längre alla sanningar. Jag går med rak rygg och stadig blick, vet vem jag är och vad jag kan och vet numera också vilka mina riktiga vänner är och försöker umgås med dem så mycket jag kan.

Så nu till din del av avtalet, tomten. Snälla barn får ofta vad de önskar sig, något som i rättvisans namn borde gälla även för goda vuxna kan jag tycka.

Alltså;

### Jag önskar att människor slutar vara rädda för det som är annorlunda. Och att de slutar låta bruna partier skrämmas.

### Jag önskar att inga människor ska behöva stå på knä för mig i svinkylan utanför ICA.

### Jag önskar att alla som inte tycker lika ska börja fatta.

### Jag önskar att idioterna som tror att människor blir rika av att stå på knä utanför ICA under en dag får sitta där själva.

### Jag önskar mig och min omgivning ett stort mått av tolerans mot de som inte tycker lika.

### Jag önskar att folk slutar bli upprörda över att jag föreslår att vi inte ska omsätta 70 miljarder på julhandeln utan istället ge något till de som inget har (hej och hejdå en del facebookvänner som kanske inte är det så länge till).

### Jag önskar att ni förstår att julskinkan, Kalle Anka, skolavslutningen eller chokladbollarna inte förbjuds nästa år heller. Trots allt annat ni kommer att läsa på Facebook.

### Jag önskar att människor börjar tänka själva istället för att tro allt de läser på Facebook.

### Jag önskar att taket höjs en aning i den trånga åsiktskorridoren.

### Jag önskar att alla curlingföräldrar låter bli barnens serietabeller, adventskalendrar, laguttagningar, läroböcker eller skolombyggnader.

### Jag önskar att även lokala ledarskribenter förstår att den globala uppvärmningen är på riktigt och ett problem när Karlstad noterar den varmaste decemberdagen på över 150 år.

### Jag önskar att alla lättkränkta människor tänker en gång till innan de tittar sig själva i naveln.

### Jag önskar att Färjestads forward John Persson får den uppskattning han förtjänar för sitt slit.

### Jag önskar att alla lättkränkta människor tänker en gång extra innan de börjar misshandla tangenterna i de sociala medierna.

### Jag önskar att de stora backarna känns mindre i benen när jag trampar dom till våren.

### Jag önskar att föräldrarna på Hammarö börjar läsa böcker som betyder något.

### Jag önskar mig dubbelt så stora lungor när jag trampar de stora backarna till våren.

### Jag önskar att tidningarnas insändarredaktioner börjar höja nivån på vad som publiceras när det handlar om människor från andra kulturer och deras lämplighet för exempelvis ett TV-uppdrag.

### Jag önskar att de argaste rösterna i mitt Facebookflöde inte vore sådana superkompetenta experter på allt från bullbak till raketforskning. Eller att de ständigt måste berätta det för oss andra.

### Jag önskar att alla gnällspikar fattar att Ernst och TV4 gör strålande reklam för Hällefors kommun.

### Jag önskar att vi uppskattar alla som arbetar ideellt med ungdomar, flyktingar, gamla eller sjuka.

### Jag önskar att alla förstår att det är på riktigt och skarpt läge när bruket i Hällefors skär ner ännu en gång. Alla måste inse allvaret, även politikerna som  tjafsar om procedurfrågor hur mötena ska gå till.

### Jag önskar att alla förstår att Sam Outlaw, Gabriel Kelley, J.D. McPherson, Sam Lewis, Robert Ellis, Amy Ray, Jason Isbell, Don Henley, Leon Bridges, Daniel Romano, Anderson East (bilden) och Dawes gjort utmärkt kvalitetsmusik under 2015.

### Jag önskar mig TV-program som inte handlar om mat, kärlekskranka bönder, präster eller tatuerade wannabees som krökar och gökar.

### Jag önskar att Färjestads Leif Carlsson trycker några sedlar åt mig också nästa gång han shoppar spelare.

### Jag önskar att någon förklarar Adele-hypen för mig. Jag förstår ingenting.

### Jag önskar att alla får ta del av den glöd, det engagemang, det taktiska kunnandet och det hata-att-förlora-brinnet som Tommy Samuelsson sätter in på kontot för Färjestads räkning.

### Jag önskar att någon förklarar för Sepp Blatter att om man skiter i det blå skåpet, som de sa hemmavid, så får man stå sitt kast.

### Jag önskar att hata-att-förlora-brinnet inte bränner upp Tommy Samuelsson.

### Jag önskar mindre vinter, november, februari och oktober och mer av maj och augusti.

### Jag önskar att jag fick titta in i huvudet på den som valde robotdammsugaren till Årets Julklapp.

### Jag önskar att excelmänniskorna förstår att vi alla är olika och inte passar i samma cell.

### Jag önskar nog vid närmare eftertanke att jag slipper titta in i huvudet på de som valde robotdammsugaren till Årets Julklapp.

### Jag önskar att jag lär mig förstå hypen runt Håkan Hellström.

### Jag önskar att de som valde robotdammsugaren till Årets Julklapp får en tidningsprenumeration och tillgång till TV och sociala medier.

### Jag önskar Sven-Erik Magnusson en plats i Så Mycket Bättre

### Jag önskar och hoppas att de som valde Robotdammsugaren till Årets Julklapp slipper sova under en sten hela nästa år.

### Jag önskar att vi ingen gång nästa år behöver använda orden gränskontroll och id-handlingar, åtminstone inte i samma mening.

### Jag önskar ett överraskande besked att Melodifestivalen, Lussekatten och fjäskiga program om kungligheternas barnafödslar, julfirande eller bröllop helt lagts ner i brist på intresse.

### Jag önskar att någon berättar för Pär Mårts att ingen bryr sig om Euro Hockey Tour.

### Jag önskar att någon berättar för Erik Hamrén att det finns något som heter U21 och att de, till skillnad mot Shinings favoriter, är bäst i Europa.

### Jag önskar att Neil Young där i stenbrottet blir precis så bra som låtlistorna från turnén skvallrar om.

### Jag önskar mig mindre regn och mer motorcykelväder.

### Jag önskar att jag hittar fler bra TV-serier som River, Fargo och The Leftovers när TV:n envisas med att visa program som handlar om mat, kärlekskranka bönder, präster eller tatuerade wannabees som krökar och gökar.

### Jag önskar att jag står emot besök på Ullared och Lidl även det kommande året.

### Jag önskar mig gott om tid att sätta mig i stugan och skriva det som vill ut.

### Jag önskar mig mera ”vi”, lite mindre ”dom” och mycket mindre av ”jag”.

### Jag önskar att fler tittar framåt, mindre bakåt.

### Och om jag har några önskningar över vill jag förstås att jag och alla mina nära och kära får vara friska, glada och starka människor.

Och kanske också fred på jorden. God jul på er alla.

Tack för att jag fick ta av er tid.

Ibland behövs det

Och det är The Donald både här och där. En här hemma och en där borta. En Trump och en Duck.

Där den ene säger sig stå för förnyelse, ska den andre vara som han alltid varit.

För tre år sedan försvann den svarta dockan, en kosackdansare och några scener till i tomteverkstaden, som första gången sändes i svensk TV julafton 1960 och nu 55-årsjubilerar.
I USA sändes ”From All of Us to All of You”, som hela julavsnittet heter, första gången två år tidigare.
En TV-tradition som i SvT förra julen drog 3,7 miljoner tittare.

Och – läs noga nu alla troll – det finns, tvärtemot vad både Rix FM och sociala medier påstår, inga som helst planer på att årets avsnitt ska vara det sista efter påtryckningar från KD eller PK-maffian.
Allt är som vanligt. Inga förändringar.
Donald, 55, styr julfirandet i år också och det är få som trycker på avknappen, tvärtom startar julfirandet hos många 15.00. Först on-knappen, sedan tomten, klapparna & skinkan.

Same procedure as every year.

Men det finns en annan Donald som vill ha förnyelse.
Eller åtminstone få tillbaka det gamla landet till den nya tiden. How to make America great again.
Och han börjar hamna farligt nära knappen.

En Donald som skulle behöva Karl-Bertil Jonsson som mentor. Den extrajobbande postynglingen har vuxit upp, blivit medelålders och fyller 40 i jul-TV men knegar med sin säck och sina paket om nätterna på Kungliga Postverket. År efter år.
Tyko Jonssons grabb skänker julglädje åt både gatflickan Beda Larsson, medellöse Harald Ljungström, ensamma änkan Lisbeth Blomkvist, och byrådirektör HK Bergdahl.

Miljardären The Donald skulle dock aldrig någonsin skänka något eller ge till de fattiga som en modern Robin Hood. Aldrig.
Tvärtemot julens fridfulla budskap hånar The Donald handikappade, vill bygga murar mot mexikaner, vill stänga ute och slänga ut muslimer och talar om fula kvinnor i TV.
Och folket gör vågen.

The Donald är med raska, oförskämda och hånfulla kliv på väg att bli lika populär hemmavid som sin tecknade kollega.
Faran är att man inte verkar ta clownen på allvar innan det är för sent; en av västvärldens största stollar kan få tillgång till världens farligaste knapp.

En påknapp som kan bli en avknapp för oss alla.
Donald Trump är en Ronald Reagan på steroider. Mannen med den lustiga frisyren som utmanar Hillary Clinton om en plats i racet om presidentposten är en yvig ”sanningssägare” som knappt går att ha i möblerade rum eller vid dukade bord.

Det tycks som om nivån på dumheterna i hans uttalanden inte har någon gräns eller ens har någon betydelse för opinionen. Tvärtom. Över 30 miljoner amerikaner såg debatten på slaskkanalen Fox.
De såg en man som öppet talar om murar och att kasta ut trots att hans familj själv är invandrare, (från Tyskland) på faderns sida. Farfar Friedrich blev pappa Fred och det är en direkt lögn att sonen Donald startade med ”två tomma händer”.
Pappas händer räckte över 2,5 miljarder dollar, intjänade på bostadsbyggande i Brooklyn och Queens i New York. En hygglig start för den lille mannen med det stora håret.

Man ska också akta sig för människor som talar om sig själv i tredje person, men amerikanerna verkar älska det. Verkar älska de dumdryga påhoppen och de dumkorkade uttalandena.

“Total and complete shutdown of Muslims entering the United States until our country’s representatives can figure out what the hell is going on.”

Folket jublar.

”Han säger vad alla tycker men inte törs säga”.

”Han har ryggrad, stolthet och hjärta” eller ”Han struntar i den politiska korrektheten vi inte längre har råd med”

Känns det igen? Har vi hört något liknande här hemma? Vet vi hur det gick?
Har Påven en rolig mössa?

”Vi måste få bättre kontroll på vilka som kommer in i det här landet” säger en annan av Donalds fans och hen har nog aldrig stått i den där svettvarma källaren på Newark och mött de ilsket arrogant otrevliga passkontrollanterna som gjorde det till en sport att förnedrade de ankommande.

Det var sju resor värre än när vi en annan gång smidigt och effektivt landade i Ryssland, landet på jorden som enligt amerikanerna är allt det de själva försöker undvika.

Världen håller andan för att Trump ska komma någonstans i närheten av farliga knappar.

Vad Trump säger om sig själv och andra?
Gå in på nätet och ni hittar säckkärror fulla av dumheter.

“Det är någon med mitt självförtroende som USA behöver efter att ha blivit styrt av förlorare.”

“You know, it really doesn’t matter what the media writes as long as you’ve got a young and beautiful piece of ass.”

Säger han som är inne på sitt tredje äktenskap. Antar att exmodellerna tröttnade på den knubbige och självupptagne mannen. Kvinnor är smartare än män och genomskådar dumhet.

”I will build a great wall — and nobody builds walls better than me, believe me —and I’ll build them very inexpensively. I will build a great, great wall on our southern border, and I will make Mexico pay for that wall. Mark my words.”

Eller den här;

”When Mexico sends its people, they’re not sending the best. They’re not sending you, they’re sending people that have lots of problems and they’re bringing those problems with us. They’re bringing drugs. They’re bringing crime. They’re rapists. … And some, I assume, are good people.”

Och föraktet mot det han själv vill bli;

“If you can’t get rich dealing with politicians, there’s something wrong with you.”

Det som förvånar är inte att dumhet inte längre är en belastning, utan hur dumhet, arrogans och okunnighet upphöjs till att någon ”vågar säga sanningen”. Frågan är vem som bär dumstruten vid målgång?

KORT OCH GOTT

### Neil Young i Dalhalla! Förstår ni hur tufft det kommer att bli där i stenbrottet?

### Jag fastnade inte riktigt, har aldrig varit fascinerad av sci-fi men förstår kulten runt Star Wars. Och anspelningarna och blinkningar till den nya filmen är kul. Till och med Löfbergs hakade på.

### Kändes märkligt att en morgon köa för Neil Youngbiljetter bland övernattande och överlyckligt skrikande tonåriga Beliebers utan att veta att det var släpp samma klockslag, samma dag.

### Jag är säkert sist på bollen men The Leftovers är verkligen riktigt bra. Och då har jag bara hunnit en liten bit in i andra säsongen.

### Hej Facebook. Nej tack, jag har verkligen inget behov av att ”se tillbaka och minnas 2015”. Mycket roligare att se framåt.

### Med ljussabel och hjälm ut bland de mörka krafterna. I julhandeln alltså.

### Kan ett helgon heta något så vardagligt som Elisabeth Hesselblad?

### ”På väg käpprätt åt helvete.” Hajade till när jag såg den i största tidningen. Billigt, slarvigt och smutsigt med sådant språk i rubriker och text. Och av den en del vill se som ny chefredaktör.

### Gillade ni Gabriel Kelly i Jills veranda? Kolla in en annan skäggig flanellman i samma anda; Edward David Anderson. Nästan lika bra.

### Önskar jag kommit på den själv; ”Golf är som cykelbyxor – avslöjar allt om en man.”

### Intressant att höra hur Jill Johnson sjunger röven av alla sina (svenska) gäster.

### Kul på twitter; #freewikstrand.

### ”Frågan är om det är nyttigt att avstå allt det goda i jul. Det tror jag inte är nyttigt.” Ernst forever.

### Så långt har det gått att landets största tidningen måste gå ut och förklara varför man i n t e namnger brottslingar.

### Riktigt bra. Virtanen om Trump 

LYSSNA; Bra låtar 79. Såklart vi firar lite jul med rödrutig flanell och elgitarrer, lite Frank, litet Dean och litet Nat King som sig bör i juletider. Och lyssna litet extra på juldraget hos J.D. McPherson eller världens mest politiska julsång från Washington. Plus såklart litet annat smått och gott i tomtens säck.

LÄS; Jag kan tycka att den hånade prinsessmaken Chris gjorde ett okej intryck i TV-fåtöljen hos Skavlan men tycker samtidigt om skärpan i DN-kolumnisten Johan Cronemans skönt elaka TV-kolumn

SE; Släpper linjär-TV:n och frossar i serien just nu. Fargo tappade farten efter en rykande första halva av säsong 2, The River med pappa Skarsgård är jag bara i början av men den är lysande så här långt liksom The Leftovers (och nej, har inte sett Lost, tröttnade efter en bra start).

Tack för att jag fick ta av er tid!

Den är genial

Skrattsalvan, den som Clowner Utan Gränser lanserat.

Tänk om den kunde strykas på lite sådär utvärtes och göra de argaste lite gladare. Litet salva som gör vårt samhälle en aning ljusare.

Kanske kunde man stryka den på datorn också så de högsta rösterna i de sociala medierna, de som hatar allt från att ifrågasätta julklappar till flyktingar, Åsa Romson, röda klisterlappar, folk som inte kan lära sig blinka i rondeller, vinter, Stefan Löfven, julkalendern, myndigheterna, Färjestads resultat och Margot Wallström, också taggade ner litet.

Samhället är mer polariserat än någonsin, positionerna låsta, de verbala och digitala skyttegravarna är djupt grävda. Det hatas, hotas och partier med mörkt förflutet har tagit sig in i folks hjärnor och får debatten dit de vill.
Dags att vända trenden.
Dags för salva.

Kanske är det naivt, men jag tillhör dem som tror att allt går bara vi vill tillräckligt mycket. Att vi tillsammans och med positiv attityd kan göra något bra.
Inte på det där klämkäcka coachsättet där det positiva tänkandet antar sektliknande former där alla oliktänkande, precis som i religionens värld, ska stenas, brännmärkas eller ställas utanför när vi andra rullar framåt mot lyckans horisont. Halleluja och Amen.

Inte heller den påklistrade positiviteten där man hela tiden på olika platser i den virtuella världen måste berätta precis hur mycket man ääälskar sitt jobb, sin fru, sin hund, sina nybakade cupcakes eller sina A-barn. För att inte tala om bästaste vännerna som höjer glasen på groupien. Eller sig själv på selfien.

Jag tror mer på ett sätt där tillräckligt många går samman och säger nu räcker det, nu vänder vi blicken åt andra hållet. Nu drar vi upp mungiporna, levererar ett skratt i firmans korridor och lättar upp.
Tillsammans går det. Tillsammans kan vi vända trista hatartrender.
Kanske behöver vi lite hjälp av Skrattsalvan, kanske behöver vi lite hjälp att veta att vi har det ganska bra av någon som har haft det jävligt på riktigt. Någon som tvingats fly från allt till inget.

Det är klart att vi inte lindrar den svarta nöden eller världsproblemen med något slags flummig skratterapi där vi samlas i Ängsbacka, håller varandra i händerna, dricker te och skrattar ut våra känslor. Men vi kan ta oss en liten bit på vägen genom att skruva litet på ratten.

Bara den modige tror på morgondagen skrev en Svensson vars kåserislängar ni ska läsa på nätet.

Clownerna tror och åker till de oroliga områdena med skrattet som enda vapen.

Skrattsalvan på bilden vi lånat är en genial idé; kolasås på tub, där intäkterna går till Clowner utan Gränsers verksamhet att sprida skratt och hopp i den katastrof barn och familjer på flykt befinner sig i, en lindrande salva som dämpar mörker och sprider glädje. Du köper den på deras webplats.

Det är många som behöver skrattsalvan.

De som ägnat sig åt folksporten hata och avsky julkalendern innan den visas till exempel.

Man kan tycka att kalendrar inte är något att ödsla tid, kraft eller bloggskriverier på. Inte minst i dessa tider av större och allvarligare frågor; klimatmöten, terrorister och krigshot.
Eller ens något för föräldrar eller andra lättkränkta att bli upprörda över.

Inget kunde vara mer fel.

Det är sedan gammalt att kalendern ska ha stryk. För lite jul, för mycket politik, för lite snö, för svår att förstå, för mycket religion, för litet religion. Det är alltid något fel. Ända sedan Titteliture 1960.

Femtiofem år, femtiofyra kalendrar plus repriser med recycling av teskedsgummor och trolltider.

Säg snopp någonstans där barn kan höra det och moralens stormtrupper anfaller på nätet. De lättkränktas armé marscherar taktfast. Tala om vad snoppen eller snippan kan användas till så blir det nästan kärnvapenkrig.
Samma militanta föräldrar som tittar rakt fram och håller sina barn hårt i handen för att snabbt hinna förbi tiggarna utanför ICA.

Kalendern är ju kul och bra, nästan varje år. Full med Skrattsalva.
Frågar ni mig gör jag vågen för Herkules Jonssons storverk (med Tage Danielsson, den första kalendern i färg, bara en så´n sak), Julstrul med Staffan och Bengt, Kurt Olsson och såklart den helt makalösa Sunes jul (med världsklassavsnittet när pappa Rudolf knycker julgran). För att inte tala om den norska med tomtenissarna på logen som i bästa Robinsonanda röstar ut varandra varje dag, ibland för att ”de inte ser ut som oss”.

Jag gillade alltid de litet rebelliska, antijuliga kalendrarna. Vuxenunderhållning och mycket lite av Frost-sirap, kristyr och blanka kulor. Hade svårare för låtsasjulkalendrarna utan humor och allra värst var de foträta.
Kalendrarna helt utan Skrattsalva.

Kanske skulle vi också stryka litet Skrattsalva på idrottsföräldrarna och de stolliga ledarna.
De som kapat barnens idrott, de som tvingar förbunden till huvudlösa lösningar där tabeller tas bort som något slags simsalabimlösning och så är alla problem ur världen.
Ungefär som ett plåster på en hjärtinfarkt.

Tävlingsmomentet är motorn i all idrott. Punkt. Behöver inte diskuteras. Den som idrottar vill tävla och mäta sig med andra. Även de som håller på med lagidrott.

Fåntratteföräldrar eller karriärsugna ungdomsledare som bär klubbjackan som statussymbol och via cuper och serier hoppas klättra i föreningshierarkin behövs inte. Inte på den nivå vi talar om här. Behöver heller inte diskuteras.

Humor, skratt och Skrattsalva däremot är helt nödvändigt för att det ska vara kul, motiverande, stimulerande och allt vad ni vill.
Svårare än så är det inte, det som nu diskuteras av hög och låg.

Vi behöver en tub till alla som skriker åsiktsregistrering för ett litet klistermärke som kan (om man vill) sättas på sin dörr eller brevlåda och visa att vi välkomnar de som har det svårt. Och det är ju enkelt; att klistra sitt samvete rent. Kanske är det bättre att visa öppenhet och välkomnande i handling, kan jag tycka, men alla steg i rätt riktning är bättre än hot och hat.
Svårare än så är det inte.

Om kampanjen är bra eller dålig eller om den var värd sina pengar är en helt annan fråga och kanske också den diskussionen behöver lite salva innan. Det blir alldeles för lätt ilsket, kränkt och upprört om vi inte tillåter oss att dra på munnen.
Och du som tror att mormor Agdas lingon till köttbullarna fryser inne för denna satsning behöver en rejäl klick Skrattsalva.

Vi stryker också litet salva på de ljusblå MFF-tröjorna. Efter 0-8 och 1-21 hade MFF säkert varit glada om tabellerna var borttagna även för vuxna.
Men vi delar ut lite salva till de argaste kritikerna och säger att MFF var där de flesta kan bara drömma om att få spela; på Santiago Bernabéu och Camp Nou. MFF gjorde det och det var fantastiskt bara att ta sig dit. Respekt för det.

Egentligen behöver de ingen men vi skickar med en tub i läkarväskan i alla fall till Första Hjälpen-doktorerna (och spciellt till den fantastiske Magnus Eriksson) som i TV med värme och medmänsklighet lagat enkla krämpor och enkelt och begripligt pratat sjukdomar med folk på gator och torg.

En stor ekonomitub Skrattsalva skickar vi också till de arga som kallat programmet ett hån mot sjukvårdens och landstingens kris. Den krisen är inte TV-doktorernas fel utan politiker som inte kan räkna. Och cheferna inom vården som inte kan kommunicera verksamhetens behov av ekonomiska och personella resurser på ett sätt så excelmänniskorna fattar innan de själva hamnar på en brits i den överfulla vårdkorridoren och med egna ögon får se personalens heroiska jobb att hålla vården upprätt och åtminstone halvfrisk.

Vi skickar också en tub till excelmänniskorna. De kan behöva lite glädje i sina liv.
Och till alla Åsa Romson-ätare och Margot Wallström-hatare skickar vi ett ekonomipack salva. Stryk på innan ni börjar hamra på de sociala medietangenterna. Och fundera samtidigt ett extra varv på varför just dessa två utsetts till ärkespottkoppar.

Vi levererar en super big tub till amerikanerna. Får de lite Skrattsalva kanske de slutar skjuta på varandra och genomskådar ärkestollen Donald Trump och hans ilskna budskap och därigenom gör världen till en litet gladare och säkrare plats för oss alla.

Ropen skalla;
Skrattsalva åt alla

KORT OCH GOTT
### Många har tyckt mycket om Karlstad kommuns reklamsatsning runt Öppenhet – ja tack. Låt oss stanna vid en liten stillsam kommunikationsfundering;  rött är färgen för eld och blod och associeras med energi, krig, fara och stopp. Inte öppna famnen eller välkomnande, även om det röda även kan stå för kärlek, hjärta och passion. Så tänker jag.

### ”Sneaky DDR-SVT har nämligen kläckt den sluga planen att Sveriges barn ska tränas i att iförda unisexmyskläder vilja prata om Bolivia och sex samtidigt som de sveper rödvin. Kolchos, planekonomi och halshuggning av kungafamiljen nästa!” Lysande av Ida Kjellin om upprördheten över kalenderklippet.

### Äntligen elva månader till nästa novembermåndag (ping; Stefan Holm)

### Donald Trump vill ”träffa Bill Gates för att se till att stänga till internet”. Ni hör ju själva.

### Stoppa pressarna; Mello-helvetet är över oss!

### När ni tröttnat på Så Mycket Bättre, Mellon eller julshowerna; lyssna på Amy Ray eller Jason Isbell. Kvalitetsmusik.

### Avdelningen önskar-jag-kom-den-själv;  ”Man bör sällan lyssna på ekonomer – gammalt Herrhagsordspråk.” Klas Hallberg.

### Barnen har inga problem med att vinna eller förlora fotbollsmatcher. Problemet är inte serietabellerna eller cuperna. Det är föräldrarna.

### Olof Lundh får priset som Årets Sportjournalist. Bra val. Modig journalistik – eller som han själv säger; ”Jag kanske sticker upp min nuna där inte alla vill att den ska vara.”

### Jag kan tycka att sådant här är fantastiskt roligt. Sån är jag.

### Detta är riktigt bra tänkt säger jag som är en bokstavsman.

SE; Någon gång kanske vi lär oss här hemma också. Kolla in hur det ska gå till när gamla spelare och ledare ska hyllas.

LYSSNA; Bra låtar 78. Tjugo bra låtar, mest från 2015-album med betoning på grusiga boots. Men lyssna också gärna på de gamla låtarna med Lee Michaels från tidigt 70-tal och några av Springsteens godbitar från The River-inspelningarna.

LÄS; För curlingföräldrar som tror tabeller är det värsta som kan finnas i en ung hockeyspelares liv. tokiga hockeyfarsor är ett större bekymmer än all världens tabeller. Läs och bli omskakad av Patrick O´Sullivans berättelse. Mångårigt NHL-proffs med över 300 matcher i fem NHL-klubbar. Boken heter ”Breaking Away: A Harrowing True Story of Resilience, Courage and Triumph.”

Tack för att jag fick ta av er tid.

Någonstans på något kontor

En riktig kioskvältare som skulle sätta snurr på kassorna.
Kanske till och med lika gött som när det fightas som allra härligast vid insläpp och kassor under Black Friday i USA.

Det blev – trumvirvel – Robotdammsugaren!
”Produkten ska representera den tid vi lever i,” skriver Handelns Utredningsinstitut, HUI, i sina kriterier för Årets Julklapp.
Jag läser igen;

”Representera den tid vi lever i…”

Vi andra, som befunnit oss mitt i verkligheten, vi som sett och hört och kanske även skänkt ett plagg eller en slant, tappade hakan och tålamodet. Valet är fullständigt okänsligt, korkat och direkt föraktfullt mot den tid vi lever i.

Vafan är det med folket?

Vi var några ”naiva” som hoppades att kanske, kanske skulle Årets Julklapp bli en gåva till de fattigaste. Något till UNHCR, Läkare Utan Gränser, Rädda Barnen, Röda Korset eller någon annan av de organisationer som gör gott för dom som behöver det.
Vattentabletter, nödhjälpspaket, utbildning för unga flickor. Bra saker som gör nytta.

Men kanske är Robotdammsugaren den perfekta symbolen för Sverige av idag?

Ett Sverige som tänker med den egna plånboken.

Ett Sverige där fattiga sitter på knä utanför Robotdammsugaraffärerna.

Ett Sverige där de som pekar med hela handen och skapar ett svartvitt vi & dom får allt fler lärjungar.

Ett Sverige där människor (som de på HUI) inte kan, vill eller vågar förstå hur det riktiga Sverige verkligen mår.
Eller så låtsas man bara inte om verkligheten. Business as usual. Go, Robotdammsugare!

Kanske är det bara en rättvis bild av ett Sverige där ett parti med nazirötter snuddar vid tjugoprocentigt stöd från svenska folket.

Heja Sverige. Heja HUI.

Julhandeln beräknas i år stiga med fem procent mot fjolåret. HUI beräknar själva att svenska folket ska omsätta 74,7 miljarder. Miljarder alltså, inte miljoner.

Sjuttiofyra. Miljarder.

Det tar asylsökande tre dagar att få ihop sjuttiofyra kronor.

Handeln beräknar med febriga siffror att varje svensk kommer att omsätta 7 600 kronor på mat och julklappar under december 2015.

Redan 2003 sprängdes 50-miljardersvallen och sedan dess har handeln haft härliga tider, strålande tider; 2007 passerade vi sextio miljarder, ifjol sjuttio, och under de senaste 20 åren har vi bara en gång hållit lite hårdare i plånboken när julhandeln 2012 backade med 0,6 procent, ett av bara tre minusår sedan 1991.

Enochenhalv rad i HUI Researchs Julrapport 2015 (läs den här) ägnas åt en liten tvekan och skvallrar om att någon på HUI i alla fall någon gång det senaste året sett en nyhetssändning, läst en tidning eller ens funderat varför så många människor från andra länder går på stadens gator.

”Å andra sidan kan konsumtionen påverkas negativt på grund av de psykologiska effekterna orsakade av politiska beslut och diskussioner…”

Bara sådär.

Den svenska historiens största inflöde av fattiga människor på flykt. En och en halv rad. De psykologiska effekterna av politiska beslut och diskussioner.
Aningen oroligt; vi kanske bara når 70 miljarder…
Katastrof!

Om fyra och en halv miljon arbetsföra svenskar avstår att köpa typ två julklappar, låt oss säga en femhundring, hade vi haft drygt 2,2 miljarder att hjälpa med. Om vi räknar bort barnfamiljer, ensamstående föräldrar och andra som kan ha det knapert och säger att en miljon svenskar avstår två julklappar var har vi ändå en halv miljard att hjälpa till med.

Och HUI räknar ändå hem över 74 miljarder. Win-win.

Tyvärr vet vi alla att det inte kommer att ske.
Trots att vi har råd.
”Hushållen har det gott ställt, ett högt sparande och goda reallöneökningar. Dessutom bidrar den låga räntan till låga boendekostnader…”
Skriver HUI själva i sin rapport.

Så tänker jag, en av de ”naiva”, en av de som ändå hoppas och tror att vi i våra hjärtan, där till vänster bredvid plånboken, har en gnutta medmänsklighet och solidaritet kvar. Där det ändå svider en aning i magen över de som sitter på gatan och fryser, barnfamiljerna som sover på golv och inte vet var de kommer att sova nästa natt, eller om de ens får stanna i landet.

Vi ”naiva” som hade hoppats att vi skulle hjälpa och inte stänga och att EU-samarbete handlade om något annat än att utrusta trupper och skicka iväg. Eller att bara slussa problemen vidare.

Kan vi inte hjälpa, eller vill vi inte?
Den frågan måste vi alla ställa oss. Om vi vågar.

Kanske har vi ett klimat som allt mer drar mot det senare.
Sverigedemokraterna snuddar vid 20 procent, upp med sju procent, i SCB-mätningen, den största och sannolikt mest relevanta opinionsundersökningen som görs.
Slutsats; Sverige stänger gränser och brunskjortorna och deras fans gör vågen.

Heja Sverige liksom.

Vad är det som händer med det här landet?

Rädslan för att om vi hjälper de som har det sämst drabbar det till sist vår plånbok och vår välfärd, göder SD:s siffror. Hot, hat och rädsla är bra bränsle.
Och så länge dessa frågor diskuteras efter deras manual hålls motorn igång.

Det går bra för Sverige men eländesbilden gynnar de missnöjda och samlar lättköpta poäng. Och partisympatier.

Vad är det som händer med det här landet?
Ungdomar som målar väggmålningar och gör dem multikulturella tas i örat av siffernissar som frankt förklarar att julen är en kommersiell högtid. Hijaben fick målas om till hår utanför köpcentret i Skåne.

Ungdomsgruppen målade för att snygga till Burlöv Center. Centrumchef och ägare gick i taket; herregud – en religiös symbol!
Mitt i julhandeln som vi firar till minne av – ja vadå?

Folk är galna i det här landet.

”Vi ska vara politiskt och religiöst neutrala. Vi ska aldrig ta ställning i några debatter som gäller kön, politik eller religion. Vi ska välkomna alla.”
Sade centrumchefen och fattade inte att hon bet sig själv därbak.

Att köpcentrets ägare backade, bad om ursäkt och lät ungdomarna måla tillbaka slöjan visar bara att siffernissarna fick kalla fötter; den dåliga publiciteten kunde ju gå ut över affärerna eller någon kunde få för sig något för att störa julhandeln, hemska tanke.
På med slöjan igen. Snabbt!
Rädsla för en tunnare plånbok driver många.

Nu hoppas vi på sunt förnuft i Paris.
Men frågan är om det ens finns hopp att världen ska agera samlat och enat där som det ser ut här just nu.

KORT & GOTT

### Julhajks. Alsterlind slår till igen. Flygande start med blöjsnö.

### Missa inte; The Program, biofilmen om Lance Armstrongs uppgång och fall.

### Sarah Sjöström. Självklart.

### 19,9 procent. Vi stänger gränser och brunskjortorna och deras fans jublar. Heja Sverige.

### ”Sociala medier får egen tidning.” Hur tänkte man där?

### Så långt har det gått att en politiker som visar känslor över svåra beslut hånas.

### Jill Johnson och Emmylou Harris. Snacka om att träffa gud eller påven.

### De är drivande i kampanjen men lägger ner macken i Storfors. Lokallojal, OK?

### Ja, vi vet hur det ser ut när det blåser. Måste reportrarna ändå stå som fån i snålblåsten?

### Gorm var ett tufft namn. Danskarna kan. Jag menar, Simone, Dagmar och Per..? Gorm låter i alla fall stort, starkt och farligt.

### ”Perfekt för ett dopp efter lunch” skrev sonen efter Gorm. Surfvågor utanför Varberg, vad spelar det då för roll att det snuddar vid december?

SE; Fantastiskt musikklipp. Ett ruggigt sväng som som det här gänget får igång

HÖR; Bra låtar 77. Från Blackberry Smoke till Emmylou Harris. Snyggflanell med twanggitarrer och lite melankoliskt lågmält. Ge den förre utbytesstudenten från Göteborg, Gabriel Kelly, en chans.

LÄS; Extremt viktigt om mediernas kris och vad den betyder för framtidens demokrati. Sju läsvärda här

Tack för att jag fick ta av er tid

Man ska kalla saker vid sitt rätta namn.

Saker ska heta vad de är.

Ett haveri är en kraschlandning och ska heta just det och inget annat.
Det gick fort och många rycktes med. Och bland alla experter fanns det få, om ens någon, som satt med hela bilden klar för sig. Vi andra kan bara tycka och gissa på distans.

Rikspolischefen talade nyss om att dela ut guldstjärnor och media gjorde vågen över den beslutsamma insatsen i Boliden. Men det är andra tongångar nu. Helt andra tongångar.

Mitt Facebookflöde fylls av messerschmittrar som såklart varit skeptiska hela tiden. Flödet fylls av hån och kritik mot både säkerhetspolis och media. Fylls av figurer som nyss med stora bokstäver skrek och hånade de ”enögt naiva” som tyckte annorlunda eller bara litet försiktigare.

Den kloke tvivlar, den enfaldige är tvärsäker. Gammalt djungelordspråk.

Media slingrar sig som hala ormar, småpudlar här och där men talar framförallt om hur ”pinsamt för SÄPO” detta är. Samtidigt tiger man klädsamt om de egna klaver- och övertrampen i publiceringen runt jakten på ”terroristen” där alla gamla trista pressetiska regler stjälptes över bord i jakten på snabba klick.

Det är onekligen intressant att se och följa hur många skickliga privatspanare vi plötsligt förfogar över och hur usel vår nationella insatsstyrka och säkerhetspolis blev på tre dagar. Allt för att kalla fiaskot för något annat än det heter och flytta fokus från den egna verksamheten.

Finns det något mer patetiskt än de papphattar som med facit i hand blir Bror Duktig?
Det finns säkert många som tycker att det bor en i den här spalten också, och det får ni gärna tycka, men jag har svårt att finna något fegare än journalister som med röven bar ändå låtsas att byxorna är nypressade och fina.  Yrkesmän som trampat snett men inte vill låtsas om det utan hänvisar till att man genom att göra fel ändå gjorde rätt så hen ”snabbt  kunde avföras från utredningen”.

Som ett test i skarpt läge på mediaagerande i en krissituation blev resultatet, snällt uttryckt, mindre smickrande. Snällt sagt. Ska man kalla saker för vad det är borde vi ta till andra ord. Helt andra ord.

”Häpnadsväckande oprofessionellt” skrev den fina morgontidningen. Om Säpos insatser.
Det finns nog en och annan redaktör, journalist och utgivare som också kan omfattas av den sågningen.

Var finns självkritiken? Var är den klädsamma ursäkten? Var ser vi det rakryggade erkännandet av en förstörd heder för en 22-åring för evigt stämplad som terrorist? Var finns eftertanke och självrannsakan?

Var finns det enkla; vi gjorde fel, ursäkta oss?
Kanske ett ”det gick för fort” eller ”vi hade inte alla fakta på bordet”. Kanske också visa något slags manual för var handtaget på handbromsen sitter så det kan greppas nästa gång det går för fort. För det kommer det att göra. Igen och igen.

Kanske kunde man också tänka sig en aning empati för den som just fått sitt liv kvaddat och för evigt kommer att googlas som terrorist. Ett resultat av snabba avtryckarfingrar på redaktionerna. För det är ju inte Säpo  som försett medierna med namn och bild, än mindre publicerat uppgifterna.

Det sista vi behöver är att kvalitetsmedia själva häller skopor av vatten på rykteskvarnen, undergräver sin egen trovärdighet och ger ryktesspridare och konspirationsfoliehattar på nätet ännu mer syre. Myndigheterna uppmanar allmänheten till källkritik och att inte sprida felaktigheter. Vi gör vårt och skickar gärna den uppmaningen vidare till de som borde vara proffs på området källkritik och kommunikation.

Vi har redan en uppskruvad och livrädd vardag så det räcker och blir över när svettiga träningskläder blir ”bomber” både på bion och tunnelbanan. Skräcken och misstänksamheten har piskats upp till direkt schizofrena nivåer.

För det är ju inte från ett litet twitter- eller facebookflöde  media pekat med ett stort terroristfinger på 22-åringen. Aftonbladet, för att ta ett exempel, nådde förra veckan 7,1 miljoner unika webbläsare, 45 miljoner besök och 183 miljoner sidvisningar.  Aftonbladet TV slog rekord med 11,6 miljoner startade strömmar totalt.

Totalt hade Aftonbladet Online 271 miljoner sidvisningar, 13 miljoner unika och 70 miljoner besök. Rekordsiffror som man själva stolt kommunicerat.
Lägg till konkurrenten Expressen, DN. GP, SvD, TV-kanalernas siffror så har vi ändå bara toppen av det nationella isberget.

Vi har såklart inte alla kort på bordet, kommer heller aldrig att få och ska nog därför, till skillnad mot den senaste veckans klickjakt, ta det litet vackert med de mest tvärsäkra slutsatserna.
Givetvis skapas inte en sådan här insats av en tillfällighet eller lösa gissningar och givetvis pågår fortfarande en utredning, alldeles oavsett vad alla säger.

Men en sak är klar; Ett haveri ska kallas för vad det är.
Oavsett om det är säkerhetspolisen eller media som står för det.

Saker ska heta det de är.
Gina Dirawi säger som det är;
”Folk undrar varför jag får stora jobb? Jo, för att jag är grym på det. Punkt. Du kommer inte dit jag har kommit av en slump, sluta förminska mig”.
Lysande av en tuff och kompetent person.

Alla borde kalla saker för vad de är, låt er inte luras av de som vill heta något annat än det de är.
Folkpartiet byter namn till ett gammalt för att förnya sig. Fast det är fortfarande magister Jan som håller i pekpinnen.
Kritikerna vill ge IS ett nytt. Daesh ligger nära ett arabiskt ord för att trampa eller krossa, i sig självt bidragande till att gruppens motståndare föredrar Daesh. Jag vet inte, men i min värld kan aldrig terrorister vara en ”stat” även om det finns stater som beter sig som, göder och föder terrorister.

Det är Libanon och Paris och frågan om vi ska göra stora insatser för världen genom att färga våra Facebookbilder i trikolorens färger eller inte.
Alla får så klart göra som de vill. Finns inget rätt eller fel. Gör ni på ert sätt så gör jag på mitt.
Det är såklart inget fel att visa solidaritet och inget fel med globalt medkännande, du som brukar läsa här behöver aldrig tvivla på vilken fot jag står där.
Jag har bara litet svårt för den snabba, omedelbara och ofta tanklösa knapptryckarempatin.
Men det får man väl inte säga i det här landet.

Jag vet inte hur det är med er men när många kraftfullt och bestämt pekar åt höger går jag gärna till vänster. Jag kan ibland bli rätt trött på likriktningen och fördumningen i de sociala medierna. Det är som vi bara klarar att hålla igång en tanke i taget, greppa en åsikt eller en katastrof. Och att alla måste göra samma lika samtidigt och hela tiden. Och naturligtvis alltid och väl synligt torgföra sin empati i sociala medier; man är väl en god människa.
Är det inte hjärndöda pöbeldrev som pekar ut invandrare, misstänkta mördare, snedsparkare eller felpuckare i något lag, så är det när det gås bananas över något.
Då vill jag gå åt andra hållet i ren trots. Ofelbart. Med ryggmärg.
Och det handlar inte om brist på empati (så slipper ni fylla flödet med stora bokstäver om det).

Jag kan bidra till ALS utan att hälla is över mig eller tvinga andra att göra det och jag kan tycka att det är självklart att alla ska få gifta sig med vem de vill utan att jag behöver göra min profilbild regnbågsrandig. Eller stötta fransmännen och den del av världssamfundet som är emot terrorvåld utan trefärgat ansikte på Facebook.
Jag kan vara för och hålla med utan att bära samma plakat eller marschera i takt som alla andra. Ungefär så.

Empati handlar inte om att trycka på en tummen-upp-knapp. Eller ens att dela den på sociala medier.
Det är tyvärr lite svårare än så.

KORT OCH GOTT

### Per-Erik ”Perra” Johnsson tillbaka i topphockeyn, nu som livräddare i Leksand. Kul och säkert bra i Leksands situation – men det var nog inte många som såg den komma.

### Robotdammsugare? Nu har de väl tappat det helt. Har de inte hört att det är kris i Sverige och att vi inte har råd med något?

### ”Vi har en grannlaga uppgift”. Johnsson inleder uppgiften med sitt traditionella språk.

### Hur dum i huvudet är man när man inte fattar vad en tyst minut är utan måste fortsätta fylleskråla?

### Internationella mansdagen firades i Karlstad med en finsksvensk dokumentärfilm.

### Ligger däckad och ser dokumentärer på Netflix. Bikes vs Cars var strålande.

### Samtidigt som ”Mannen i bastun” visades för att fira mansdagen körde O´Learys full SHL-omgång med Frölunda-Färjestad, bärs och bira. Tuff konkurrens om grabbarna.

### ”En underbar jävla jul” var klart sevärd. Mest för Maria Lundqvists roll.

### Ser att jag dyker upp på ”för femton år sedan”-bilder på Facebook. Bilder från en tid när riktiga män hade mustasch året runt och inte bara i november.  Och inga vanliga moppefjunisar…

### TV-reflektion från sjuksoffan; Måste man tävla om att laga mat?

### Jag vet inte vad ni tycker men jag älskar notiser med rubriker som Naken man greps efter bitattack. Läser alltid. Sätter fantasin i rörelse.

### Har ni möjlighet så se även andra säsongen av bröderna Cohens TV-version av Fargo. Och missade ni första säsongen har ni mycket godis i påsen.

### Stoppa pressarna; det är dags att nominera Lussekatten!

### Ygemania har drabbat landet.

### Lyssna på kanadensaren Del Barber. Behagligt nedtonad flanellcountry. Gabriel Kelly (se honom i Jills veranda, turnerar dessutom två veckor i Sverige i december) och Tom McBride är också värda era öron om ni som jag gillar snyggt skäggig och rödrutig flanellmusik med inte helt blanka boots.

SE; Fargo. Finns på HBO (och säkert även på en del andra ställen). Lysande serie där andra säsongen nästan når ända upp till den fantastiska förstasäsongen. Se!

HÖR; Bra låtar 76. Rödrutig skäggflanell från både då och nu. 35 sånger som räcker en halv förmiddag. Musik för mig, kanske för dig.

LÄS; Om hat på nätet, vad du får och inte får skriva på nätet. Skulle ut i varenda skola och arbetsplats (vuxna dumskallar hatar ofta mer än unga). Den är ful som stryk men gratis, bara att ladda hem för privatpersoner och lärare och alltså ingen ”ekonomi” att skylla på. Bara att sätta igång!

Tack för att jag fick ta av er tid.

Det är mycket

En del åker till dom som har det sämst och ljuger om brist på välstånd i landet. De ljuger i folkets namn om ett annat mottagande och om lagar som inte finns. No money. No jobs. No homes.
No brains.

En del vill öppna sina hjärtan, andra vill stänga gränsen. Ibland är båda partiledare i samma parti och de som tycker politiker velar fram och tillbaka i frågan får en ocean av vatten på sina kvarnar, andra får ännu fler procent.

De säger att vi måste stänga, låsa och skicka hem, annars bryter systemen samman. Vi kraschar och blir fattiga allihop.
De har fel, men det får man väl inte säga i det här landet.
De tycker det är bättre att några är fattiga.
Några andra.
Någon annanstans än här.
Det är bättre att de är fattiga där än här.

Sanningen är ju att vi, med eller utan flyktingströmmar, sätter sprätt på stålarna själva. Och vi är bra på det.

Köptemplet Ullared satte endagsrekord i söndags när 37,3 miljoner kronor omsattes i kassorna.
Trettiosju miljoner. På en enda dag. All time high.

Om några veckor avslutar Ullared och vi andra en julhandel som kommer att omsätta över ofattbara 70 miljarder kronor.
Det vill säga vi som får mer än 24 kronor om dagen.

En asylsökande flykting på ett boende får 24 kronor om dagen, 720 kr i månaden, oavsett vad påhittade poliser eller olika flygblad påstår. Det räcker, kanske, till liten gran och liten skinka (för den som äter det svenska fläsket, korrekt slaktat och ännu inte förbjudet) om man sparar varenda spänn fram till jul.

De säger att vi inte har råd att ta emot fler, att vårt maskineri kraschar och att våra gamlingar blir fattighjon och utan sylt till pannkakorna om vi fortsätter ha våra gränser vidöppna och välkomnar dem som flyr.

De åker ner till öarna i Medelhavet, inte för att hjälpa till, de åker ner med kameror och flygblad och säger sig dokumentera och tala för oss alla. De säger att Vi tycker som Dom. De ljuger med både bokstäver och siffror när tretton procent blir alla.

Under tiden låter vi kulorna rulla här hemma. Vi som inte har råd att hjälpa de fattigaste.

Vi har aldrig någonsin omsatt så mycket pengar hos Systembolaget. Utöver de mäktiga 26,4 miljarderna (nettoomsättning 2014) tillkommer Tysklandsimporten (runt 17 miljoner liter öl) som får bilar och bussar att gå på på fälgen hemåt.
Dessutom beräknar Statistiska Centralbyrån (SCB) att svenskarna lägger ytterligare 5,5 miljarder i år på prostituerade, illegala droger, insmugglad alkohol och cigaretter.

Hur man nu beräknar sånt.

Under tiden snaskar vi godis. Nästan 18 kilo per person och år unnar vi oss och anser oss ha råd med. Rekord. Aldrig någonsin har vi lagt så mycket pengar på godis, trots att vi aldrig tidigare sagt oss leva så sunt som nu och sprider facebookuppdateringar och instagrambilder om vårt hälsosamma leverne.

Vi köper snacks för 2,4 miljarder kronor årligen och trots våra sunda levnadsvanor ökar den försäljningen med över sju procent i år. Det är chipsfest varje tacomysfredag.

Vi har inte råd säger Dom. Men kulorna rullar och plasten fladdrar.

Under oktober ökade registreringen av nya personbilar i Sverige med 12 procent. Det var den 22:a månaden i rad som nybilsförsäljningen ökade i Sverige. Prognosen är 345 000 nya bilar under 2015 och det är det bästa nybilsåret genom tiderna.

Och vi lägger allt mer stålar på hemelektronik. Läsplattor, nya telefoner med bättre kameror, högre upplösning och fler finesser. Försäljningen av laptops ökar igen och nya TV-apparater säljer som aldrig förr. 13 procent fler stora TV-skärmar jämfört med första kvartalet 2014.
Netflixen ses ju bäst på en 55-tummare – eller hur?

Ta litet mer chips.

EU har beräknat att flyktingströmmen mot medlemsländerna totalt kommer att kosta 12,5 miljarder euro. Det är en hundradel av vad man beräknar att skattesmitarna undanhåller från beskattning.
EU-kommissionen beräknar den skatteflykten till över 1 000 miljarder euro.

Vi har ju inte råd. Men snart är det jul och då ska vi unna oss litet extra guldkant.

Handelns institut beräknar att varje svensk kommer att lägga i snitt runt 7 000 kronor på juklappar och mat. Sammanlagt snuddar vi vid fjolårsrekordet på 70 miljarder och branschen spekulerar ivrigt vad som blir årets julklapp; efter råsaftcentrifuger och hälsoarmband kommer kanske smarta klockor, solresor eller varför inte en egen drönare?

Några påstår att årets julklapp blir att vi ger med oss av vårt överflöd, men jag vet inte. Kanske Karl-Bertil men inte alla svenskar.

Och även om vi inte har råd att hjälpa andra kan vi ju lägga en slant på att försöka vinna ihop till en ljusare framtid. Vi spelar för runt 45 miljarder årligen via de traditionella kanalerna och runt 15 miljarder på nätbaserade spelformer. Under årets första nio månader beräknas den reglerade svenska spelmarknaden ha omsatt drygt 28 miljarder (före utbetalda vinster) enligt Lotterinspektionen.

En Harry Boy, någon?

De säger att det är risk att samhället klappar ihop om vi inte bromsar. Alltså; vi ska inte bromsa handeln eller konsumtionen, för då kan vi slå en spik i dörren och gå hem allihop. Hjulen måste snurra, entreprenörerna leva och kulorna rulla.
Det är annat vi ska bromsa. Tvärbromsa. Säger Dom.
De säger att vi inte får bli fler. Alltså fler fattiga som vill ha del av vårt välstånd.

Häromdagen kom 2 160 asylsökande till Sverige, det 17:e rikaste landet i världen.
”Sverige har en exportorienterad, högteknologisk och väl diversifierad ekonomi som räknas som en av världens mest konkurrenskraftiga”, skriver Utrikespolitiska Institutet om läget i nationen.
Om man räknar köpkraftsjusterat BNP per capita, som Ekonomifakta tycker man ska räkna, ”ett ungefärligt mått på ett lands levnadsstandard”  är Sverige världens åttonde rikaste land.

Vi har inte råd. Vi kvaddar vår egen ekonomi. Vi får skära ner, det blir mörkare och kallare. Säger Dom.
Hur mörkt och eländigt blir det då? Man kan ju undra, ingen vill ju frysa, köra gammal skruttbil eller svälta.
Jag är en bokstavsman och ingen sifferman, men kan räkna hjälpligt och gillar både tacos och burgare.

Medianvärdet för den disponibla inkomsten (summan av hushållens olika inkomster minus skatter och avgifter) för en svensk tvåbarnsfamilj var enligt SCB år 2013 totalt 567 000 kronor. Det är skapligt mycket pengar.

Om vi gissar (ingen vet ju säkert) att en total ökad kostnad för flyktingströmmen skulle betyda ytterligare 20 miljarder i extrakostnader (och inga intäkter) så betyder det 4 166 kronor per arbetsför svensk (49% av befolkningen enligt SCB) och år.
Det motsvarar ett hamburgermeal, ett 80-kronors V75-system, sex burkar Norrland Guld, ett glas vin på krogen eller en hämtpizza i veckan.
Landar kostnaderna på 15 miljarder är det 58 spänn i veckan. En rejäl påse lördagsgodis, två påsar nachoschips till tacosfredagen, tre burkar energidryck eller en halv kebabpizza.

Det kan väl knappast räknas som en betydande standardsänkning eller att vi alla blir fattiga?

Men vi står inför en systemkollaps säger Jimmie.
Samtidigt beräknar myndigheterna att svenskarnas svartjobb årligen kostar samhället 66 miljarder.
Det kanske är där vi ska börja och den systemkollaps vi måste göra något åt.

###

### Oj, stort tack alla nya och gamla hälleförsere (och ni andra) som gillade förra veckans blogg. Reaktionerna har varit genomgående positiva. Tack alla och fortsätt gärna följa och gilla bloggen.

### Strömstedt är inte en Poptönt. Han har rakare rygg än de flesta.

### Jag gillar sporten – men finns det någon som bryr sig om hur det går i Euro Hockey Tour?

### Årsdagen av både Kristallnatten och Berlinmurens fall i måndags. Intressant i dessa tider.

### Underbart straff på gymet i Karlstad; när det brister i ordningen och att plocka rätt efter sig hotar föreståndaren med att lägga till Justin Bieber-låtar i spellistan. Hemskt och smart.

# SE; Lallarna som låtsas hålla tacktal på diverse fotbolls- och idrottsgalor borde gå kurs hos Niklas Lidström. Kolla in den svenska hockeylegendens tal när han blev invald i Hockey Hall of Fame i Toronto.

# LYSSNA; Bra låtar 75. En märklig mix av nytt och gammalt. Finns det en röd tråd kanske den uppmärksamme finner den. Kanske handlar det om covers, kanske om Dylan. Lyssna själva.

# LÄS; Klargörande om bidrag och ersättningar till flyktingar. Läs här så slipper du alla konstiga uträkningar i syfte att kasta skit i fläkten.

# LÄS 2; Den här klargör vad flygbladen ljuger om

Tack för att jag fick ta av er tid!

Det fanns en tid

Det är ett tidens tecken.

Bruket med anor från 1700-talet monteras ner, avvecklas och människor får gå hem samtidigt som det svenska spelutvecklingsföretaget King, (Candy Crush, Farm Heroes), köps upp av den amerikanska jätten Activision Blizzard för 50 miljarder kronor.

Läs igen; Femtio. Miljarder. Kronor.

Det är nya tider nu.

Bruket var navet. Där satt kullagren.
Startsignalen och kvällen tjöt över bygden. Farsan jobbade där, brorsan och en farbror och även jag under en skitig sommar. Ett tufft test från en listig far som fick önskat resultat; en drivkraft att söka något annat utanför bruket.

Även om han aldrig sa det var det säkert det som var meningen med den där sommaren i smörjgropen där vi tvättade konsistensfett med fotogen ur rullbandens kullager och fan ta den som hängde vid stämpelklockan hem några minuter före.

En gång fanns där nästan 2 000 stolta stålverkare. Män med overall som tillverkade kvalitetsstål.
Familjeförsörjare. Skattebetalare. Villabyggare. Stolta kommuninnevånare.
Unga fick jobb, äldre hade trygga anställningar till pensionen.

Nu finns en bara en fjärdedel kvar och byns folk har den hårda vägen fått tugga i sig strukturomvandlingen, i styrelserum och projektgrupper bara ett ord bland andra men på bruket en fysisk realitet som betyder ont i magen för huslån, osäker framtid och kanske flytt.

Den första hammaren vid Helleforsen i Svartälven uppfördes redan 1784 och från 1821 drev familjen Heijkenskjöld Hellefors Silfwer- och Jernverk. Från 1864 hette det Hellefors Bruk.

Stålet var under århundraden ett stadigt och stabilt exportben.
På bruket var kvaliteten alltid usp:en, ett unikt försäljningsargument när det kom till att jämföra med billigt stål i massupplaga som andra tillverkade.

Men någonstans gick det snett. Investeringarna från de goda åren hamnade på andra ställen och i andra fickor än de som finansierade investeringar och teknikutveckling och bygdens stolthet monterades bokstavligen ner.
Bit för bit.

1957 köptes bruket av svenska SKF som blev finska Ovako och besluten flyttades allt längre bort.
Ägare kom och gick; Wargönkoncernen, Custos (SE-Banken), Billerud, SKF och på senare år Ovako.
Kris har man lärt sig leva med på byn, men det svider mer i magen för varje gång.
Den här gången är det blodigt allvar. Det är överlevnad som gäller.
Valsningen av stålet läggs ner, flyttas till Boxholm och Smedjebacken. Till en oljeeldad ugn som knappt ens når halvvägs till något som kan kallas miljöpolicy.

Men; en bruksorts sotdöd blir en annans bröd och överlevnad. Ytterligare 150 jobb försvinner och femhundra anställda blir, kanske, 350 kvar på Ovako i Hällefors.

Hårdtuggad verklighet på en ort som redan har det jobbigt. Nyss fanns där nästan tvåtusen anställda och det satt en bit stål från Hällefors i nästan varje lager som snurrade runt.

Valsverket, eller femhundranitton som det heter på bruket, kom till 1977, då när verksamheten blomstrade och fabriken växte ur kostymen och över till andra sidan vägen. Kronan på stålverket, framtiden var ljus.

Men nya tider slår hårt mot gamla bruk. Mest när gamla ägare inte höjde blicken under de goda åren.

På byn är det såklart rullgardin ner.
Det här är bara början på den slutgiltiga lösningen; de kommer att montera ner hela skiten. Det är så man säger.

Och det är inte konstigt att färgerna blir mörka. Luttrade har man stått där med långa näsan förut.

Förra gången det var kris monterades hela stålverket både bokstavligt och bildligt ner bit för bit och fraktades till Kina inför ögonen på häpna ortsbor som bara kunde stå och se på.

En symbolisk nedmontering av vad som en gång var helt överlägsen svensk know-how i grenen producera högkvalitativt stål. Nu var det inte längre bara stålet utan hela fabriken som gick på export. Och dom som hade hedern och yrkesstoltheten stod kvar.
Rånade igen.

Långsiktiga strategier har bytts mot snabba lösningar, helst med omedelbar effekt och goda kvartalssiffror.
Omstruktureringen är en jätteaffär som ska lösas inom loppet av två år; kostnaden uppskattas till tio miljoner euro och till det kommer investeringar på ytterligare tio miljoner euro för flytten av produktion från Hällefors. Kostnader på nästan 200 miljoner kronor som ska resultera om tre år.
2011 gjorde Ovako en vinst på 57 miljoner euro före skatt, bara för att året därpå redovisa en förlust på nästan 13 miljoner euro.

Och någonstans mitt i allt detta försöker en kommun segla i stormen som gång på gång sliter sönder både segel och mast. En kommun som varit en av landets bästa på att ta hand om andra som kommit i nöd, men som själv tvingas ner på knä, blöder och är illa åtgången. Kommunen behöver ingen konstgjord andning, mer långsiktig rehabilitering.
I en kommun där det barnsligt tjafsas om procedurfrågor på snart vartenda möte är det dags för de av innevånarna valda att ta sitt ansvar, se den större bilden, samarbeta och hitta lösningar.
Snart kan det vara för sent.

Samtidigt på en annan plats blir fyra av fem grundare till speluppfinnarna King miljardärer.
En mobil fem-i-rad-app med godisbitar och bondgårdsbyggande har erövrat världen på bara tre år.
Under boomen flyttade hundra miljoner dagliga användare godisbitar.

Godisbitar och bondgårdsbyggare med listigt inbyggda köp. Det gillar den nya marknaden, den som bygger underhållning i fickan.

Det är nya tider nu. Digitalt mjukvarugodis istället för stenhårt stål.
Lättkonsumerat socker i mobilen gör människor rika och oss andra mosiga i hjärnan.

Och några blir återigen förlorare.

### Tveksam mätmetod eller Sveriges största parti? Meningarna går isär. Men det är klart att SD har en effektiv armé av nätarbetare och man anmäler sig själv via webben…

### ”En del av de unga tjejer och kvinnor som tigger ser väldigt bra ut, då undrar man lite. Varför reser sig de här flickorna inte upp och sträcker ut sin hand så de blir en del av det här samhället.” SD-politikern Rickard Wall i Stockholms stadshus när tiggeriförbud diskuterades.

### Sveriges Radio säger 16,4 procent, Yougov säger 25,2. Det ligger liksom inte inom ”felmarginalen”.

### Det är samme Richard Wall som debatterar ”trafik” på det här sättet.

### Femtio miljarder. Ägarna av King hjular både fram och tillbaka till banken.

### Med medlemmar som Richard Wall behöver partiet inga fiender.

### Det känns som ett hån att den heter Sorgenfri, platsen där de stolta förhoppningarna om ett rörligt i Europa totalt kraschlandat. Den fria rörligheten gäller ju bara för en del.

### MFF fick sig onekligen en lektion. Brassarna från gruvstaden Donetsk i Ukraina som tränar i Kiev och matchar i Lviv, var större, starkare, farligare och – bättre.

### Dagens inlägg är inspirerat av No Hate-dagen, 4 november. Tänk till du också.

Tack för att jag fick ta av er tid

Finns det grader av hat?

Vi lever i tider där ord inte räcker. Där tangentbordstryckningar känns meningslösa; vafan kan jag tillföra med mina bokstäver?
Maskineriet har stått still ett tag, medges.
Bokstäverna har känts för små när tonåringar dör i skolor, unga cafétjejer mördas och hängs upp, boenden brinner upp och ner.

Inte ens en vridning på klockans visare kan göra tiderna ljusare.

I tystnaden tar tanken form; finns det ett oskyldigt vardagshat som vi börjat acceptera? Ett sådant som man beroende på yrkesutövning och position i samhället får tugga i sig? Comes with the job, typ.
Ett oskyldigt idrottsläktar-mot-motståndarna-hat som väl inte är så farligt?
Ett Facebookhat som väl ingen tar på allvar?
Ett vardagshat mot hockeydomare, bilister, unga tjejer, fotgängare, cyklister, regeringen, metereologerna på SMHI, SJ eller den förbannade IT-supporten.

Typ litet ilska som måste få pysa över. Shit happens. Sluta grina. Bit ihop och kom igen.

Vi tar oss rätten att bli vardagsförbannade och låta omgivningen få veta det utan att bry oss om hur eller var det landar. Att få lätta på trycket. På läktaren, bakom ratten, på insändarsidor eller på sociala medier.

Var och när blir det allvar? När blir det farligt och något som vi alla måste stå upp och bekämpa, dygnet runt, sju dagar i veckan?
När blir det på riktigt?
När blir hets och hat våld och död?
När och hur påverkar det andra att tycka likadant? När smittar hatet? När passeras gränsen och när blir ord till handling?

När får monstret eget liv?
Den dag vi accepterar gradskillnader av svinaktigt beteende och går från inte OK till den positiva kategorin är vi nära?
Vi kan väl alla lugnt konstatera att den gränsen flyttats allt närmare och blivit allt lättare att passera.

Vilka människor ska acceptera att kallas hora och få beskrivet hur olika föremål ska köras upp i diverse kroppsöppningar? Hur de ska våldtas, dödas eller i bästa fall bara avgå, brinna eller försvinna.

Växjö Lakers Event- och PR-ansvarige Elisabeth Anderberg har fått motta grova hot via ett anonymt (såklart) twitterkonto på sociala medier och via mail för att hon varit med och återinfört pappklapporna i Vida Arena.

Igen; pappklappor.
Alltså igen; grova hot för pappklappor.
Hör ni hur det låter?

För den som inte vet; pappklappa är ingen farsdagspresent utan en dragspelsvikt pappbit, ofta med laguppställning tryckt på (kallas då ambitiöst ”program”) som slås mot ena handens handflata och skapar skapliga decibel i en idrottsarena där en korrekt och passiv sittplatspublik i alla fall försynt vågar klappa med en klappa.

Fansen hatar pappklappor. Inte bara avskyr, verkligen hatar.
Åtminstone den delen av fansen som kallar sig ”riktiga fans” och i egna ögon är mer och riktigare fans än andra.
I deras värld är alla som är för pappklappor mot supporterkultur. Och de riktiga fansen har alltid tolkningsföreträde vad supporterkultur är och betyder, oavsett om det handlar om språkbruk, bengaler eller klappor. Typ.

Riktiga fans har händer och behöver inte låtsasplast för att skapa stämning runt en match.
Klappor är klubbens sista kapitulation för slipspubliken och införs alltid utan att fansen görs delaktiga. Tycker riktiga fans.
Ett beslut ovanför huvudet som exkluderar de som är klubben och betalar spelarnas löner. Tycker riktiga fans.
Ungefär så. Lite enkelt och vårdslöst sammanfattat.

Tycker man inte som riktiga fans är man mot och får skylla sig själv.
Är man dessutom kvinna och inte tycker lika = ännu sämre.
Kvinna som inte tycker lika och som återinför borttagna pappklappor efter en (kort) provperiod på fem matcher = sämst och ska mordhotas.

Det är såklart aldrig hela supportgrupper som går över gränsen. Enskilda rötägg finns både bland fans, hockeyspelare och bloggskrivare. Båda supporterorganisationerna i Växjö, Lakers lakejer och Psycho Circus Tifo, har också nu tagit avstånd från hoten.

### En bra SvT-intervju i ämnet med Cecilia Edström.

Jag väntar en hel dag och scannar intresserat av web och sociala medier. Men det är tyst. Lokala medier tar upp frågan i web-TV, tränaren Sam Hallam säger pliktskyldigt att man står bakom sin eventchef men hänvisar i övrigt (helt korrekt) till klubbledningen.
Från klubbledningen är det tyst. Dödstyst. Tyst på web, facebook, twitter och tyst på instagram.

En ynklig tystnad. Men inte oväntad.

Det kan finnas både säkerhetsmässiga och andra skäl att tiga och låta frågan dö, men det krävs också externa signaler från organisationen som visar att värdegrunden inte bara är ett papper utan också lever i vardagen.
En tydlig signal till omvärlden, en signal med civilkurage och rak rygg – och en klubbledning som visar att man vågar säga ifrån i ett samhälle där allt fler hukar och kryper undan.
En tydlig signal till fans, ungdomar och föräldrar, kommun, samarbetspartners, ligan och övriga klubbar var gränsen går för vad man accepterar. Ett ställningstagande för en anställd, en lagmedlem.

Vardagshot och vardagshat ska aldrig accepteras.

Hatet och hoten syns och hörs, ännu tydligare när de, som i detta fall, offentliggörs kraftfullt medialt.
Lika synlig måste stödet och motreaktionen vara. Det får inte stanna vid interna klapp-på-axelnmail, hurtiga uppmuntrings-sms eller en dunk i ryggen.

De goda krafterna måste rakryggat ta ställning. Öppet och utåt. Ett ställningstagande som syns.
Vi har sett vad motsatsen kan leda till.
Vardagshatet får aldrig bli vardag.
Hatet får aldrig accepteras.

En annan gång ska jag kanske berätta en liknande historia från en annan tid.

###

### Julhandeln beräknas omsätta 70 miljarder i krislandet Sverige där vi inte har råd att hjälpa de fattigaste och människor på flykt.

### Stoppa pressarna – Anna-Sofia och Frans är ihop!

### Fyratusen spänn för Morbergs skärbräda i krislandet Sverige där vi inte har råd att hjälpa de fattigaste och människor på flykt.

### Jimmie tar avstånd. Det var på tiden.

### Sveriges mest sålda HotSpring-bubbelbad, nu bara 84 000 kronor. I krislandet Sverige där vi inte har råd att hjälpa fattigaste och människor på flykt.

### SE; Dokumentären Closer To The Edge om den klassiska och livsfarliga mc-veckan på Isle Of Man. Man håller andan över farterna, riskerna och den stenhårt cyniska attityden till döden. Lysande bra och omskakande.

### SE 2; Fotografem Tom Hussey har gjort en serie fotografier under temat Reflections Of The Past. Fantastiska fotobyggen där varje bild berättar en livshistoria. Och så elegant utfört. Titta på hans Facebooksida.

### LYSSNA; Lite novembervemod från Lundell, lite gammalt med den fantastiska Shirley Ellis, lite nytt från Sons Of Bill och lite lånat från Mauro Scocco. Låter det intressant? Bra låtar 74 – musik för mig, kanske för dig.

### LÄS; Apropå ämnet; kvinnliga spelutvecklare skapar hat i en grabbig värld. Läs om Linna på alltid läsvärda KIT;

Tack för att jag fick ta av er tid.

Elfel?

Munkedal var nummer tio hittills i år.

Västsverige, Skåne, Boden, Malung, Småland, Filipstad, Hallstahammar. Landet brinner.
Det är inga lokala idioter på enstaka platser. Elledningarna är dåliga på många håll i landet.

I Umeå har det gått så långt att kommunen hemlighåller adresser till nya asylboenden. På andra håll förstärks säkerheten med väktare.

Polisen har ”höjt ribban” medan rasistsajterna skriver ”Äntligen!”.

Vi måste Tillbaka Till Framtiden. Inte till 21 oktober 2015. Till tiden före 1992.
Med hjälp av en DeLorean DMC-12, en Marty McFly eller en Emmet Brown. Whatever.
Ladda fluxkondensatorn, ge oss 88 miles.

Tillbaka. Rätta till. Styra upp. Kanske berätta för Jimmies pappa hur man skyddar sig.

Tillbaka till dåtiden för att skapa en bättre framtid.

Vi har ju sett allt förut. Det var ju nära att det gick åt helvete redan då.

Då, under början av nittiotalet, eldhärjades under några år ett femtiotal boenden med brandbomber.
En tid av hårda motsättningar.
En tid där rasismmyllan gjorde att Sjöbopartiet och Ny Demokrati kunde växa sig starka. En tid där folk dumflabbade åt pajaserna när de staplade tombackar. Ett skratt som fastnade i halsen litet senare.

1992 kom 84 000 flyktingar undan kriget på Balkan till Sverige. Det var samma sommar som Lasermannen, John Asonius, greps efter att ha skjutit elva personer.
Då ville invandrarkritiska Bert Karlsson-partiet Ny Demokrati ha tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta, samma ställningstagande som Moderaterna nu 2015 vill ha och röstat för.

Placera några handlingskraftiga i tidsmaskinen, invänta stormen och åskan och sätt fart över torget. Åk tillbaka. Berätta.

Fyra bränder på en vecka är såklart ingen slump.

På sociala medier pratas det om en svensk våg av terrorism och att det viktigaste inte längre är att bevaka vår yttre gräns. Kräva pass, kontrollera handlingar och hantera asylärenden. Det är viktigare att patrullera hatsajterna, hotet finns mitt ibland oss.

Det är ju inte bara hus vilka som helst som brinner upp och ner.
Det är något annat som går sönder.
Var finns det Sverige som hade respekt i världen som ett solidariskt land? Ett land i den kalla norden som kunde ge värme och skydd åt förföljda och fattiga.

Ett land där solidaritet var mer än ett ord, ett land där man med rak rygg och stadig röst sade ifrån och kallade ondska, diktaturer och rövhål för vad de egentligen var.

Hur tas den tid vi lever i upp i skolorna idag? Vad säger småbarnsföräldrar till sina barn när det brinner?
Hur formar man framtidens medborgare så att de inte imorgon hamnar i samma träsk som idag?
Vilket framtidsland vill vi ha? Vilket hopp har vi om nästa generation?

Vad kan Emmet Brown göra?
Är det möjligt att få människor 1990 att förstå vad som kommer? Vad det blir av flabbet? Vart pajaserna på lastbilsflaket tar Sverige?
Vad Svin-Olle, Bert, Ian och de andra med drag under galoscherna är på väg att skapa.
De som lade grunden och matade monstret.

Är det möjligt att redan vid gräsroten öppna ögonen på Köksbordsrasisterna, den sorten, som sitter hemma i radhusen och mumlar.
Den sorten som inte är rasister men har ett fett  ”men…” efter sina åsikter och sin försäkran om vad de minsann inte är, men att det nog börjar bli ganska mycket nu och vi kommer inte att klara av att ta hand om alla, våra gamla får ju äta kattmat och pissar på sig i vårdkorridorerna där det ligger tretton magra gamlingar på dussinet.

Och det var ju faktiskt dom som byggde landet. Dom får fan inga feta bidrag eller trerätters.

Ladda fluxgeneratorn! Vi behöver inga flygande bilar, inga flygande skateboards. Inga självknytande skor eller robotar som går ut med hunden. Hajen 19 har inte haft premiär. Och vi behöver verkligen inte den hiskeliga dubbelslipsen.

Vad vi behöver är att lära av gårdagen och ta med något till framtiden så vi kan skriva en historia att vara stolta över.
Det är viktigare än sportalmanackor med all världens resultat.

###

### Lagerbäck på omslaget av Cafe!

### Sociala medier suddar ut gränserna mellan jobb och privatliv. Konstaterar doktorand vid Stockholms Universitet. Näähää!!??

### Igen; Lasse på omslaget. Snacka om revansch.

### Mordhot för en snedträff på en fotboll?

### Bra citat på Twitter; ”Det finns en anledning till att backspegeln är liten och vindrutan stor. Dit du är på väg är viktigare än där du har varit.”

### Någon som tror att tre flyktingboenden brinner upp av en slump, elfel eller bara otur?

### Miriam Bryants röst!

### “Vem producerar realityserien ”Keeping up with the O’Neills”? Kardashians, släng er i väggen.” Jenny Strömstedt i Expressen om ett familjefotografi från helvetet.

### Danmark! Tuff match.

### Nymoralismens vindar sveper över Hammarö. Trist när pedagoger inte orkar stå upp mot moralens väktare. Är det nymoralister eller kommuner som ska bestämma vilka läroböcker som får eller inte får användas?

### 130 000 sålda biljetter på sammanlagt tre timmar! Jag måste ha missat något. Är inte Håkan Hellström en ganska medelmåttig både sångare och artist?

### Vet inte om de föräldrar som protesterar mot det grova språket i boken hört tonläget och språkbruket bland dagens högstadielever där ”hora” är det snällaste som sägs.

###

# LYSSNA; Här är veckans lista. Bra låtar 73 – från Field Report via finska Hoedown och den alltid lysande Robert Ellis till Reno Bo och Dawes.

# SE; Heja Sverige. TV4 Play. Den här veckan också. Vi kan lära oss något av de medverkande. Inte minst hur man är mot sina vänner.

# LÄS; Lasermannen av Gellert Tamas. Ett stycke svensk historia om dåtid som blev nutid och en journalistik som vi borde ha mer av nu när det brinner.

Tack för att jag fick ta av er tid!